Min stad

Vi är tillbaka i Wellington några dagar innan vi drar vidare mot Sydney. Alltså, vad jag tycker om den här staden! 

Vi fikade på The Chocolate fish café som är känt för sin goda mat och mysiga atmosfär. Caféet ligger rätt så isolerat, inte alls mitt i stan eller så, ändå är det sällan tomt här. 

Efter fikat gick vi på museet Te Papa igen. Barnen ville så gärna se the colossal squid igen. Den är också magnifik! 

Vi har ansökt om medborgarskap för barnen, så om de vill kan de komma hit och bo och arbeta i framtiden. Australien och Nya Zeeland har någon slags överenskommelse så de kan bo och arbeta i Australien om de vill också. Tänk vilken frihet ändå, roligt att kunna ge barnen det.

Slutet närmar sig

Det närmar sig slutet på resan. Vi har tre veckor kvar bara, av 19. 

Idag har vi skickat hem ett paket till Sverige. Mest leksaker som barnen fått i julklapp. Sen har vi sorterat ut alla kläder som är för små eller för slitna för att ta hem. Nästa gång ska vi bara ta med 5 ombyten per person, ett par sandaler, ett par träningsskor, en varm tröja, badkläder och en regnjacka. Inget annat behövs. 

Den 29:e åker vi till Australien följt av Hongkong och sen byn igen. 

Jag har känt mig lite "klar" med resandet ett tag, som att jag lika gärna kunnat åka hem på en gång. Men min man sa till mig på skarpen att passa på att njuta och vara i nuet, istället för att redan i huvudet vara hemma tillbaka i jobb och föris osv. Snart nog är vi ju där. Han är klok han. 

När jag tittar tillbaka så är det egentligen otroligt hur fort tiden har gått. Mer än fyra månader sedan vi lämnade Sverige. Det märks mest på barnen, de växer, både på ut-och insidan. Växer ur kläder,  lär sig massor med nya saker och engelska ord och uttryck. Har vant sig vid att flytta runt och inte ha en fast plats. Jag vill ändå tro att vi vuxna är deras fasta punkt, även om vi flyttar omkring på olika platser. 

Idag är det sådär jättehett och cikadorna spelar. Helt annat än hemma. Helt annat.

Jordskalv

Här om dagen hade vi ett rejält jordskalv. Vi var ute på altanen när det hände. Hela huset skakade, vattnet i diket skvätte och fåren sprang hit och dit på ängen. Jag kände mig verkligen maktlös helt plötsligt. Det är inte mycket att göra när marken under ens fötter gungar, bara att hänga med på resan.

En resa

Genom-vindrutan-bild.

Vi har gjort tidiga starter på våra långkörningar här i Nya Zeeland. Mycket för att W3 bara kan åka bil om hon sover, annars är det inte kul, vilket hon låter oss veta. Men också för att det känns tryggare att köra när det är lite trafik.

Att vara vaken när ingen annan är det och susa fram i mörkret med månen på himlen och dlmmor som flyter över kullarna. Det är magiskt på något vis. Och lockar fram funderingar över livet. Vilken slump det var att vi träffades, C och jag. För mer än 10 år sedan, på denna ö mitt i havet, på andra andra sidan jorden. Och nu är vi här, med våra tre barn, och susar fram genom vackra dimmiga landskap. C som kom till kalla Sverige och liksom bara gjorde sin grej. Jag beundrar verkligen hans förmåga att hela tiden göra nytt. Nya hobbies, nya jobb, nya vänner. 

Alla barnen sover just nu så då blir jag (precis som alla föräldrar tror jag) alldeles fylld till brädden av kärlek till dem. W1 som är så fylld av energi, funderingar och idéer. Som är så omtänksam och som hittar nya kompisar vilken lekplats vi än är på. W2 som blivit en sådan "big girl" nu. En bestämd dam med mycket integritet, som blir häftigt arg och lika snabbt glad igen. Som är rädd för hundar eftersom de har "teeth" och kan bita hennes "muscle" (pekar på huvudet). W3 som är så glad hela tiden och bara vill träna på att stå och gå. Som piper och ylar och skrattar när kvällsbuset är i full gång och som har två små tänder som kikar upp i nederkäken.

Jag är en lyckligt lottad människa, och jag vet om det.

Med mor å far

Vi har flyttat in med mamma, pappa och brorsan i Kaiapoi utanför Christchurch. Vi bor vid en å (eller är det ett dräneringsdike?) med utsikt över betesmarker. Kor, får och fåglar av olika slag ser vi på andra sidan vattnet varje dag. Ikväll gick solen ner spektakulärt vackert och det såg lite ut som en savann, men med kor istället för gnuer då. 

Innan solnedgång-på-andra-sidan-dräneringsdike tog vi en kvällstur till stranden. Den ligger ca en kilometer bort och för att komma dit gick igenom en tallskog. Gigantiska träd med enorma kottar. Doftade underbart. På stranden gjorde barnen sand-änglar och lekte hejvilt så de fick duscha när vi kom hem för att inte sanda ner hela huset.

Idag kom vi faktiskt tillbaka från Hanmer springs som vi bodde i en natt. Det är en vackert belägen alpin by med varma källor som nav. Det var ingen riktigt alpin känsla där dock eftersom det var hett som i öknen. Vi badade ändå varma källor och tog en skogspromenad, bland annat. Fint ställe, skulle kunna stanna en vecka där.