-hälsningsfras i by i norra Lappland.
Nä med guuuud, vad kul att se dig, så lääängesen!
-hälsningsfras i förort till Stockholm.
Jag har flyttat tillbaka till byn. Här växte jag upp och bodde i 16 år. Sedan var det dags att flytta till kommunens centralort för att gå gymnasiet. Så liten, eller stor beroende på hur man ser det, är byn. Det finns förskola, låg- mellan och högstadium, men sedan är det dags att dra. Och drog, det gjorde jag. Inte bara till kommunens centralort, utan vidare till Uppsala och Stockholm. Till och med Nya Zeeland bodde jag på ett tag.
– Var du tvungen att åka så långt bort hemifrån man kan komma? Svaret på den frågan blir väl... Ja.
Jag tror varken på Gud eller ödet. Men det måste ha varit meningen att jag skulle åka till Nya Zeeland just då, för där träffade jag den unga kille som numera är min man.
– Han ser ut som en sån där disckokille sa pappa, lite bekymrat hemma vid köksbordet, första gången han fick se ett foto.
Dreadsen från det fotot klipptes senare av och hänger nu på väggen i pappas och mammas kök. Mitt dåförtiden illröda hår är numera naturligt rådjursbrunt. Vi har två barn, är gifta. Det är sånt som kallas vuxet.
Vi flyttar från en 50-talstvåa i en förort till Stockholm till min moffas gamla hus i byn. Ett hus med renoveringsbehov. Jag ska skriva på min avhandling i miljövetenskap, min man är föräldraledig och ska vara hemma med barnen.
Bloggen kommer att handla om hur byalivet jämför sig med förortslivet, ur ett miljöperspektiv i första hand. Tänk dig vedeldad bastu istället för simhallens turkiska bad och hemodlad potatis jämfört med köpt eko dito. Jag tänkte skriva om renoveringen av huset, och sen blir det (oundvikligen) både disputationsångest, barnmat och snöskottningsbetraktelser också. Lite glamouröst ekomode, intressant (miljö) forskning och annat som intresserar mig kommer också att slinka in då och då.
Jag har bytt liv, och kommer att lära mig mycket nytt under tiden vi bor här.
Vi har fått en postlåda. Inte brevlåda, på sådana läggs brev som ska postats till andra. Ens egen post kommer i postlådan. Lärdom #1.
Nå hej!
SvaraRaderaPassar då på att skriva den första kommentaren... Jag är både avundsjuk, ledsen och glad för er skull att ni flyttat hem! Har hunnit fälla en tår också för den delen.
Nåväl, "Panne hickspeediin päällä" med huset så ni får flytta in! /Maja