Loppis-update och smarrig(?) bakdag

Så nöjd med mina fynd på loppisen idag. Det var riktig loppis, sådär att alla barnkläder kostade 5 kr plagget (eller tvådelad pyjamas för 5 spänn, så sjukt bra). Det blev bara kläder till dottern den här gången. Hon ärver såklart sin brors gamla kläder, men eftersom han är född på sommarn och hon på vintern så misstämmer storlekarna och typen av kläder ofta. Som att vi har massa kortärmat i hennes nuvarande storlek, och det är ju lite kyligt nu (-19 står termometern på). Och nästan inga pyjamasar, eftersom det var sommar när brorsan var ett, och då sover man naken.

På loppisen köpte min mamma lotter i barnbarnens namn, och dottern vann första pris! En vetekudde, som är helt perfekt för då kan jag låna den till min onda axel, som jag får av att bära runt på henne. Som menat.

Det var inte bara loppis idag, utan den riktigt stora grejen var något som gått under namnet "operation smarrig bakdag". Grannen drog ihop ett gäng på fyra baksugna typer, förra veckan hade vi planering, och idag smällde det! Alla var ansvariga för två recept och ingredienser var. Så det var totalt 8 enheter bakning. Vi hade hyrt hemkunskapen, och tillverkningen satte igång med riktig fart i förmiddags. Det började lovande med tunnbröd och långpannebulla med saffran. Men sen blev mina biskvier rinniga och jag glömde ha marshmallows i Rocky Roaden, vilket var mina ansvarsområden... En annan brände två plåtar med småkakor och saffransbiscotti, så då tog vi paus och åt lite pizza istället. Det mesta blev bra tillslut, även om det inte blev så snyggt kanske, särskilt inte mina konstiga kanelbiskvier. Men det ska synas att det är hembakt, det är ju det som är charmen.

Ikväll har jag smygpyntat i huset inför imorgon, så att barnen (och jag) vaknar upp till julstämning. Klockan 08.45 är det jag som sitter framför tv:n och kollar första avsnittet av årets julkalender, "Barna Hedenhös uppfinner julen". Hurraaa! Det är världens bästa tid på året, äntligen =)

Älska loppisen

Imorgon är det loppis på sporthallen här i byn. Loppis är toppen! Allt jag köper är ju redan köpt tidigare och belastar inte miljön och samvetet på samma sätt som nya grejer. Vill jag sen inte ha kvar det jag köper särskilt länge är det bara att ge det vidare. Löv it.

Till barnen har vi fått mycket av andra vars barn vuxit ur sina kläder och grejer. En kompis och jag har också delat gravid/amningskläder. Mycket som har med graviditet och barn att göra har ju kort användningstid. Några månader bara ofta. Perfekt att dela.

Tradera och Blocket har också sparat oss många sköna tusenlappar. På till exempel barnvagnar, overaller och vinterskor. Mer sånt i samhället och vi kanske kan rädda oss själva. Jorden behöver vi inte rädda, den kommer att må bättre när människan försvinner.

Julfascist

På söndag är det första advent OCH första december, dubbelbingo! Jag älskar julen. Har blivit kallad julfascist och är nästan stolt över det. Okej inte nästan, jag är stolt över det. Epitetet kommer sig av att jag och hela min "gamla familj", alltså mamma, pappa och mina syskon, har vissa regler kring julen. Vi har traditioner också, men nu gäller det alltså reglerna:

1) Inget julpynt förrän första advent/första december (beror på vad som kommer först, i år behöver jag inte tänka på det alltså).
2) Detsamma gäller julmusik.
3) Julmust först på julafton, när Kalle Anka börjar.
4) Samma för smågodis som chokladaskar och dylikt (för oss som är med i godispakten, bara godis på julen och påsken).
5) Jultidningar läses inte förrän på julafton.
6) Absolut inget julbord förrän på julafton.

Det är så kul med regler, så man har något att se fram emot och glädjas över sen när det väl är dags. Jag är alltså allvarlig nu.

En grej som min granne tipsade om när det gäller julgranar: köp svenskodlad gran (rödgran). Ädelgranar odlas oftast i Danmark vilket betyder längre transporter. Plastgranar tillverkas i Sydostasien i PVC-plast och är inte ett bra miljöalternativ. Naturskyddsföreningen skriver om det här. De här råden kan ju vara överflödiga här uppe, många kanske skaffar sin gran på annat vis än genom att köpa den, hur låter jag vara osagt.

Min stackars son ser hur fint folk redan har gjort med ljusslingor utanför husen och i granar på tomten.
– Mamma, de har jul där, jag vill också ha!

Lille vän, nej. Det finns vissa regler att följa vettu...

Skidor

Om jag träffar nya människor och vi pratar om var jag är född och uppvuxen så frågar de alltid om jag åker skidor. Och jag förstår dem, varför skulle jag inte, som haft tillgång till det. Många av mina kompisar från "södra Sverige" åker till fjällen för att åka skidor, mest utförs, men även längd.

Jag då?

Utförs? Nej. När jag växte upp åkte vi ibland med skolan, men annars hade vi varken råd eller intresse mer än att det blev någon enstaka gång.

Längd? Mjaaaäeee. Inget fan, mest för att jag har så dålig teknik att jag bara blir irriterad och inte särskilt tränad. Pappa hade visserligen skidåkningskurser för mina syskon och mig när vi var små, men jag fastnade aldrig riktigt för det. Både min syster och min bror åker skidor, men jag spelade fotboll och innebandy, det var mer min grej.

Men på senaste har det gått lite långt i min familj. Pappa har nu börjat ge min man från Nya Zeeland skidåkningslektioner. Min son hävdar att "det är jättekul mamma", och om de nu också ska börja glida runt i spåren, då måste jag ge det en chans. Förresten så är det ju grym träning. Och skidspåret går bokstavligen utanför huset.

Jag gillar löpning annars. Även om tekniken inte är toppen så stör den inte träningen på samma sätt. I måndags var jag ute och lunkade (som i gå, lunka, löp!). Mina leder känns ännu sådär efter graviditet och amning, och så åldern och för lite träning på det. Men en gång i veckan har en annan "nygammal" Vittangibo och jag sagt att vi ska vinterlöpa. Så mycket bättre med någon att träna ihop med.

Surdegen

Det bor en surdeg hos oss.

Den flyttar runt i olika rum beroende på var det är varmast för tillfället, så att den kan växa till sig. Igår smög den omkring i vardagsrummet, och jag lyckades fånga den på bild när den kikade ut genom fönstret. Ikväll fyller den tre dygn, och vi hoppas på ett långt liv tillsammans.

På bilden ser ni förresten den där lampan från min barndom som jag skrev om tidigare. Är det någon som har sett någon liknande lampa? Tar gärna emot tips för jag skulle vilja ha en egen, det där är mammas.

Dr Jekyll och Mr Hyde

Min son, 3,5 år, har lite av en dubbel personlighet.

Han är så artig och gullig:
– Tack, tack så mycket.
– Å, förlåt mig.
– Snälla kan jag få ett glas mjölk?
– Har du jobbat mamma? BRA mamma.
– It's a beautiful party in here.

Och rolig:
– I smell something wonderful; it's presents!
– Det smakar som hur som helst det här.
– Det är inte fint med snö, det finns inga blommor!

MEN

Ibland så är det som att någon trycker på en knapp (kan vara jag, till exempel). Och fram kommer Mr Hyde. Han är en jobbig j**el som skriker och gormar, och han kommer oftast när sonen är trött eller hungrig. Igår var Mr Hyde varit på besök ett tag, men sen gick han hem till sig. En trött men glad Dr Jekyll gick och la sig i sängen själv och somnade, vilken (föräldra) lycka!

Ny kläder på pallen

När vi renoverade i huset använde vi en gammal stegstol för att ha målarburkar på och så vidare. Det gick som det gick och den blev färgfläckig och rätt ful. På bilden nedan ser ni en liknande pall, dock i mycket bättre skick än den vi hade.

 Min kusin hade tidigare gjort om en likadan pall, med det snygga mönstret virrvarr av Stig Lindberg:

En annan kompis var förbi, och jag pratade om att göra om pallen. Då kom hon på den strålande idén att hallgolvet kunde användas till det. Sagt och gjort, pallen har nu fått nya kläder:

Min man tog bort det gamla röda materialet och skrapade bort färgen som torkat fast på metallen med en kniv. Han använde också sandpapper eftersom det ändå var så slitet att det inte gjorde någon skillnad. Sen limmade han på några bitar av hallgolvet som blivit över.

Halkfri och snygg blev den.

En annorlunda afton

Fredagar är bästa dagen.

På torsdagar går jag på "hollo-träning" (galning-träning). Ofta tränar vi så vi vill kräkas och jag älskar det! Jag tränar aldrig så hårt som då, när någon annan pressar mig.  Igår hade vi dessutom tävlng mellan två lag där vi skulle springa så snabbit vi kunde. Då blir jag peppad till tusen, och extra trött sen.

Så på fredagar är kroppen härligt genomkörd och känns skön, och så blir det ledigt, och ofta lite vin. Idag är det dessutom en extra rolig fredag eftersom mamma  kommer hit och lagar middag, och sen ska två av mina äldsta vänner och jag hänga. En av dem är uppe från Stockholm och den andra kommer hit från Jukkasjärvi, härliga tider.

Om jag fortfarande bodde i Stockholm så hade vi gått ut någonstans med en massa folk, druckit lite vin och umgåtts. Alltid roligt. Men nu är vi inte i Stockholm. Däremot så har pappa har en ateljé och en utställningslokal kanske 200 meter från huset vi bor i. Han har eldat där hela halva dan igår och idag (tack pappa), eftersom det är runt minus 20 nu. Där ska vi då spendera kvällen, bara vi tre. Lite vin, tilltugg och prat. Jag ska klä mig fin, även om inga andra kommer att se oss. Bara för att det är roligt och händer så sällan ändå.

Så här såg det ut utanför utställningslokalen för någon jul sedan. Fasen, lyxigt att ha det så nära.

Morgonmänniska

Stiga upp innan alla andra. Det är mörkt, både kaffet och himlen. Jag gillar verkligen morgonen, helst när jag får vara själv. Gärna slå på datorn och börja jobba också, liksom smyga igång dagen. Det känns inte som jobb då på morgonen, mer som ett intresse, det som gjorde att jag började med forskning från första början. 

I ärlighetens namn händer det sällan nu när jag har småbarn, att jag stiger upp innan alla andra. Nu är sova guld och jag tar vara på varenda minut. Fast snart är lillisen ett år och jag kan kanske börja lita på nattsömnen igen.

Förresten, tänk vad coolt jag som 15-åring skulle ha tyckt att mitt liv är nu. Kanske inte barnen, jag skulle inte ha några barn bara satsa på karriären. Tonåringars omogna ideer. Men annars, rest runt på en massa platser, ihop med värsta snygga och coola killen, doktorerar.

Sånt här sitter jag alltså och funderar på på morgonen. När annars liksom?

Hembakt

Jag har en kompis som aldrig äter annat än hembakt bröd. Eller jo, Levain-surdegsbröd från bageriet på söder i Stockholm är också ok. Gott är det.

Det händer att jag också bakar bröd, men hänt har detta icke sedan vi flyttade upp. Förrän nu. 

Med detta brödbak följer en liten anekdot:

C (min man): Ska vi göra pizza till middag?

Jag: Nä, det går inte, spisen är ju trasig.

C: Just ja.

Jag: Men då äter vi resten av soppan till middag istället.

C: Ok

Varpå jag i mitt stilla sinne tänker: "Men då bakar jag bröd till soppan, det är ju så gott." 

Så jag sätter igång och gör degen, och sätter den på jäsning och kommer sen på det. Spisen är ju trasig, som vi just sa. 

Tur att mamma och pappa bor nära, så att jag kunde grädda brödet hos dem. Det man inte har i huvvet får man ha i bena. Voi voi, himalan jumala (oj, oj, herre gud). 

Min teori är att jag tänker så mycket på dagarna där jag jobbar på mina vetenskapliga artiklar att sen när jag går tillbaka till mitt "andra" liv så släpper det helt. Alltså HELT.

Det blev ett formbröd i alla fall.

Plast i haven

I mitt förra inlägg så skrev jag att jag har en tröja från Houdini. En läsare undrade hur Houdini ställer sig till mikroplaster i haven som Naturskyddsföreningen skrivit en rapport om. När vi tvättar våra kläder (särskilt de som är gjorda av plast, som fleece är) kommer mikrofibrer ut i avloppet och passerar reningsverket för att tillslut hamna i havet. Där äts de upp av djur och kan ha allvarliga effekter på grund av att de stör matsmältningssystemet eller släpper ifrån sig skadliga kemikalier.

Så jag mailade Houdini: 

"Hej!

Jag använder era kläder och tycker att de är mycket bra. Jag har dock en fråga. Många av era kläder är gjorda av syntetmaterial, dvs olika typer av plast. I en rapport från Naturskyddsföreningen skriver de om mikroplast i haven, och hur delar av det är fibrer som kommer från kläder när de tvättas. Hur ser ni på Houdini på detta?"


Och de svarade:

"Hej,

Tack för din fråga! Vi tycker det är kul med intresserade och engagerade kunder.

Jag vill börja med att adressera det största problemet – att vi generellt sett tvättar våra kläder alldeles för mycket. Det är underskattat att ventilera och vädra kläder, vilket ofta är tillräckligt, än att behöva tvätta det. Men precis som du säger så är det sant att alla textilprodukter släpper fibrer ifrån sig när tvättas, inte bara fleece. Dock är det viktigt att tänka på att det finns många olika sorters fleece på marknaden.
På Houdini använder vi det mest avancerade och tekniska fleecematerial som finns på marknaden, vilket endast släpper ifrån sig en bråkdel av fiber mot vad en ”billigare” fleece gör. Den är också skapad för att hålla sig luktfri och att du skall svettas mindre i den, så du inte behöver tvätta den lika ofta."

Tvätta mer sällan är väl budskapet. Eller köp kläder i "naturmaterial" som bryts ner i naturen och inte förgiftar djuren som äter dem. Miljömärkta kläder och second hand är ännu ett steg i rätt riktning.

Även skönhetsprodukter som scrubcremer och tandkrämer med "skrubb-effekt" innehåller plast. De små kornen är plastkulor. Står det till exempel polyeten (PE), polyetentereftalat (PET), polypropylen (PP)  eller polyvinylklorid (PVC) på innehållsförteckningen så vet du att det är plast i produkten.

Läs hela Naturskyddsföreningens rapport här.

Hörnet

Ett av hörnen i vardagsrummet har fått nya kläder. Vi flyttade dit de tjusiga hörnskåp och pinnsoffan som stod i sovrummet när moffa bodde här. Nu kan man tro att de var menade att finnas i just det hörnet. Pinnsoffan har sett sina bästa dagar och behöver lagas och därför också målas om. Ett senare projekt.

Både hörnskåpen och pinnsoffan kommer från IKEA, back in the day. Alltså 60- tal ungefär. Möblerna matchas nu med nytt tyg, inköpt  på IKEA 2013.

Lampan i fönstret har jag alltid kallat för ugglelampan. Rund och brun, med struktur utanpå och orange insida. Hemma hos mamma och pappa har den funnits så länge jag minns och är nog från 70-talet. Nostalgi och barndomens glada dagar tänker jag på när jag ser den. Med LED-lampa i blir den dessutom supermodernt elsnål.

Vi har spotlights i taket i vardagsrummet, även de LED, den nya grejen när det gäller belysning.

På bilden skymtar två kuddar med fodral från Gudrun Sjödéns kollektion av ekologisk bomull. Piffiga är väl ordet.

Ja, så ser ni mig också där i fönstret, i min Houdini Power Houdi. Den är menad för bergsklättring men passar lika bra för svettiga utomhuslekar med barnen. Houdini tillverkar stora delar av sina kläder i återvunnet material. 

Ekologisk Whisky

Jag gillar inte whisky, men min pappa gör det. Han är världens bästa pappa och fick därför en whisky i farsdagspresent.

 Benromach Organic Special edition.

Kuddfodralen i bakgrunden kommer från Gudrun Sjödén och är av ekologiskt odlad bomull.

Snölek

Till nyår brukar vi bygga något i snö- eller is på älven. De senaste åren har vi hållit till på en sjö i närheten, eftersom barnen varit små och det ibland kan vara väldigt kallt den tiden på året.

Men nu när vi för första gången har en gård, så smygstartar vi och planerar att bygga ett "winter wonder land" till barnen och deras kompisar. I ärlighetens namn tycker jag nog att det är lika roligt som kidsen. Ännu har det inte kommit så mycket snö, så hittills har vi bara fått ihop till den här pysen:

En bra start vill jag ändå säga. Vi har också börjat göra en första snökub, som kommer att följas av fler. O så skoj!

Konsum rules

Konsum här i byn har, som jag skrivit förut, ett stort urval av ekologiska varor. Jag saknade egentligen bara ekologisk mjölk och välling. Jag frågade om de kunde ta in dessa varor, och javisst! Sån himla bra service.

Eftersom det är så litet här, så vet de förstås vem jag är, och berättade var mjölken stod när jag kom in för att handla idag. Jag kan alltså tipsa om att be din lokala butik att ta in varor som du saknar. Istället för att vara ledsen över att det du vill ha inte finns.

Namnkalas

I helgen hade vi namnkalas för dottern. Lite sent, hon fyller ett år om en månad, men bättre sent än aldrig. Hon uppskattade det mer nu tror jag än hon hade gjort när hon var mindre. Tycker det är helt lajbans med en massa barn som hon kan lubba efter. Kan förresten knappt fatta att hon är så stor redan. Det var ju nyss som hon föddes under årets värsta snöstorm, där i förorten.

I min familj brukar vi bygga egna varmluftsballonger när vi firar något. Vi hade det på sonens namnkalas och alltid på nyår. Dotterns ballong steg efter lite om och men eftersom det inte var så kallt, bara -1. Sen svävade den länge så vi kunde se den, mot norr. Sonens ballong drog söderut. Olika personligheter flyger åt olika håll i livet.

Vi gör våra ballonger av silkespapper som vi tejpar ihop. Fyra sidor och ett tak. Här har jag också tejpat på bokstäver som representerar dotterns namn. De nedre hörnen får ett extra lager tejp och så sticker man igenom tunn ståltråd, en i varje hörn, som bränslet ska hänga i. Tråden måste vara tunn, annars blir det för tungt. Själva bränslet är en pappersrulle (med ca hälften av pappret kvar) som badat i smält stearin och fått stelna. Sedan skärs rullen i lagoma bitar, två centimeter breda ungefär. En bit per ballong brukar räcka- det beror på hur stor ballong du har gjort. Tänd bränslet och vänta tills du känner att ballongen fått lyftkraft. 

Åskåda sedan stigningen. 

Det är faktiskt både roligt och lite pampigt att se sin ballong flyga iväg. Det går att köpa färdiga varmluftsballonger, men det är fusk tycker vi. Sen är de också gjorda i något slags plastigt papper som nog inte bryts ner så lätt i naturen, om man inte hittar sin ballong när den flugit klart.

Kalaset gjorde att jag uppskattar att bo i hus ännu mer. När barnen fikat klart kunde de hänga i vardagsrummet och ha disco med ballonger, och leka björnar och tigrar. Medan vi andra kunde sitta i köket och dricka kaffe  lugn och ro. Nåja, björnarna och tigrarna kom in i köket och morrade och röt lite också, men det är ju så det ska vara.

Sparkens lov

"The kick"- sparken. Bästa transportmedlet. Barnen stoppas ner i en sparklåda och sover som små grisar. Det är en sån skön gungande känsla att sitta i en sparklåda medan någon sparkar. Som ett tåg nästan "dudunk...dudunk...dudunk...".

Här i byn är inget längre bort än några kilometer, och sparken kan man ladda på med matkassar och annat tungt, så bilen behövs inte så ofta. Vardagsträning i sin bästa mening.

Så snart snön faller byts cyklarna ut mot sparkar, överallt i byn ser man sånt här: 

Under sparken hänger en reflex som svänger vid varje sparktag, och på brädan under handtagen står efternamnet på den familj som sparken tillhör. På våra sparkar står det "Björkdalen". Ingen i Sverige heter det längre sedan moffa gick bort. Fint ändå att något i denna värld fortfarande bär namnet.