Morgonmänniska

Stiga upp innan alla andra. Det är mörkt, både kaffet och himlen. Jag gillar verkligen morgonen, helst när jag får vara själv. Gärna slå på datorn och börja jobba också, liksom smyga igång dagen. Det känns inte som jobb då på morgonen, mer som ett intresse, det som gjorde att jag började med forskning från första början. 

I ärlighetens namn händer det sällan nu när jag har småbarn, att jag stiger upp innan alla andra. Nu är sova guld och jag tar vara på varenda minut. Fast snart är lillisen ett år och jag kan kanske börja lita på nattsömnen igen.

Förresten, tänk vad coolt jag som 15-åring skulle ha tyckt att mitt liv är nu. Kanske inte barnen, jag skulle inte ha några barn bara satsa på karriären. Tonåringars omogna ideer. Men annars, rest runt på en massa platser, ihop med värsta snygga och coola killen, doktorerar.

Sånt här sitter jag alltså och funderar på på morgonen. När annars liksom?