Unnar dig

Tåget rullar långsamt mot Luleå. Jag ska på en konferens med jobbet, och körde från byn till tågstationen 10 mil bort. Bättre miljöval kunde jag inte uppbåda, eftersom tågtiderna inte gick att få ihop med busstiderna. Det var bara 10 minuter kvar tills tåget skulle gå när jag låste bilen på långtidsparkeringen, lite svettigt. Nuförtiden blir jag dock inte så stressad som förr. Började istället tänka på alternativa planer på hur jag kunde ta mig till konferensen.

Det norrländska landskapet rullar förbi, trollskt svept i morgondimmorna. Vi är bara några stycken här i vagn nummer 2. Stämningen är glad, men lite missunnsam. Medpassagerarna är två kvinnor i 35-40-årsåldern. Den ena har en liten bebis, några månader gammal, och jag hör på deras prat att hon har fler barn därhemma. De pratar om sina familjer, sina män och systrar. De tycker att de drar hela lasset hemma. Deras systrar är unga, dumma och har för fina hem. En av kvinnornas systrar ska gifta sig, och hennes bröllop är för välorganiserat och genomtänkt. "Hon försöker bara slå mitt bröllop", säger en av kvinnorna.

Jag känner igen mig i deras prat, från tider i livet när jag inte heller varit på topp. Försökt rättfärdiga mitt eget liv, och mina val. Sätta ner andra för att själv må bättre. Helst tillsammans med någon annan, så att "vi och de" känslan blir stark. "Vi" mår lite bättre sedan, ett litet tag. Men jag blir så illa berörd när jag hör dem prata, känner hur de känner sig. Det är inte en bra känsla. Men förstås lätt för mig att säga. Jag har två fina barn, jag älskar min man. Vi bor nära många släktingar och vänner, i ett billigt hus i en trygg liten by. Jag har ett roligt jobb, men behöver inte jobba heltid för att vi ska klara oss ekonomiskt. Jag missunnar inte någon någonting, för att jag har det så bra själv. 

Så det är lätt för mig. Men ändå, och utan att veta något om kvinnornas bakgrund, om jag var modig och kunde ta deras svar. Då skulle jag säga till dem att ni är bra som ni är, var inga martyrer, gör det ni gillar istället, var bjussiga istället för missunsamma. Säg inte att din syster inte passar i sin nya hårfärg. Hon tycker ju att hon är fin och att den passar till bröllopsklänningen. Känn dig värdefull, så blir du värdefull för andra. Låt andra veta att de är värdefulla för dig, så blir du behandlad därefter. Säg till din syster att hennes hem är jättesnyggt, och att du verkligen gillar hur hon matchat de lila blommorna i brudbuketten med blommorna på bordet. DET kommer att ge dig en bra känsla.

Att tvätta eller inte tvätta

Ett lite mer radikalt miljötips/skönhetstips är att inte tvätta håret för ofta. De flesta schampon och balsam innehåller parabener och andra kemikalier som är dåliga både för hälsan och miljön. Så att dra ner på användningen är bara positivt. Det negativa är att om man har hår som jag som blir flottigt i ett nafs så ser man lite äcklig ut rätt snabbt. Läste på någon känd blogg att man kan använda turban om man råkar ha en "bad hair day". Ser tjusigt ut till och med. Jag vet inte om jag kan claima att ha en bad hair day bara för att jag inte idats tvätta håret. Men turban är alldeles för avancerat för mig, så jag kör på snusnäsduk istället. Inte lika tjusigt, men täcker skiten lika bra.

Ett år

Nu har vi bott i byn i ett år. Vi kom upp i slutet på Augusti 2013. Det har hänt mycket. Dottern har lärt sig gå och säga nej! stopp!!! och hoppa! Sonen har slutat med napp, välling och lärt sig klockan (den är alltid halv sju).

Vi har renoverat huset och trivs jättebra. Jag har disputerat, fått jobb och blivit träningsledare på sportklubben. Min man har börjat fiska, baka surdegsbröd, blivit brandman och tagit över bastu- och kycklingtraditionen på lördagar efter Moffa. 

Vi hade bröllopsfest och vi har haft besök av vänner och familj från när och fjärran. Det har tidvis varit tufft- mörk vinter och hemsk stress inför disputationen. Men nu känns det fint, som snus.

Det är nästan äckligt gulligt i vår del av byn. Barn som springer fritt med massor av kompisar. Getter och höns, potatis och grönsaker. Mommo och moffa, mobbo och snart moster Maja,

Vi hör till. 

Den nygamla modellen

Cirkulär ekonomi låter logiskt. Att istället för att äga en produkt istället se den som sin funktion. Exempel kan vara att hyra din tvättmaskin istället för att äga den. På det här sättet skulle företagen börja tillverka grejer av riktigt bra kvalitet, istället  för sådant med en inbyggd livslängd på bara några år. Som det var förr i tiden, när saker gjordes för att hålla. Det är sämre kvalitet på prylarna idag för att vi ska konsumera mer. Ändå ses Sverige utomlands som ett land som hyllar kvalitet och därmed har mer sparsam konsumtion. Hur är det då i andra länder? 

Läs mer: http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/07/den-cirkulara-ekonomin

Svamp

Att det finns svamp här uppe, som är värd att plocka, har jag väl vetat. Vi plockade svamp med en klasskompis mamma i skolan minns jag. Men svamp har alltid känns som lite riskabelt. Tänk om man plockar en giftig? 

Nu har jag vant mig. En vän bor i Uppsala. Och där utanför, i Järlåsa, plockade jag trattkantareller för första gången. Min syster och hennes sambo bor i skogen i Huddinge, och där har vi också plockat svamp. Så igår när vi letade bär så blev det svamp istället. Sopp. Aspsopp och björksopp. 

Jag gillar att plocka svamp, det känns som att man får med sig så mycket hem. Fast sen förväller man dem, och där i stekpannan krymper skörden undan för undan.  

Mörkret

Nu har det kommit-mörkret. Ikväll, helt plötsligt märkte jag att gatlamporna är tända, och himlen mörk. Nåja, inte helt. Härliga höst, välkommen!

Vi ska vara borta hela september, i Grekland och tillbaka i förorten. Tömma lägenheten som vi sagt upp. Det blev visst lite längre än en 8-månadersvistelse här i byn. Vi lever det lilla livet här. Min man har börjat fiska och typ blivit bilmekaniker (eget garage- finns tydligen inget bättre). Jag jobbar åt kommunen och är ledare för träningspass.

Vi levde förresten det lilla livet i Stockholm också. Vem gör inte det? Vilken typ av liv är storskaligt? Spektakulärt?

Inte måla

Det är redan för blött tydligen. Surt.

Måla om huset

Vi vill måla om huset. Det är väl 40 år sedan det gjordes. Det som är bra är att moffa målade det med lasyr, så det behövs inte så mycket förarbete. På svanen.se går det att hitta vilka företag som säljer miljömärkt utomhusfärg, bara att börja leta!

Både min syster och jag och min man (ja vi får ge förslag till mamma som sedan väljer slutligt eftersom hon äger huset), gillar något som liknar det här:

 Bilder: http://www.nordsjoidedesign.se/se/UTOMHUS/Fargkartor/Citrus_&_Oliv-1765.html

En blandning av de två gröna färgerna tror jag skulle vara fint, och sen en mer orangeröd eller så kallat engelsk röd, som är lite brunröd istället för klarröd och lilaaktig. Huset ser litet och slitet ut just nu, brunt som det är, så jag hoppas att det ska se större ut, och att utsidan passar bättre ihop med insidan.

Skogsinspiration

Det ser inte bättre ut än att jag blivit en sån där förälder som bara "kom igen barn, nu plockar vi bär i skogen och svettas och slåss med myggen- det är roligt och mysigt!" 

Och faktiskt menar det. 

Som barn var jag ute i skogen med mina föräldrar, mycket och ofta. Det var inte alltid jag uppskattade vistelserna. Särskilt inte hjortronplockning; alltid varmt och en sjujäkla massa mygg. Men uppenbarligen faller äpplet inte så långt från trädet osv. 

Mamma och jag brukade under de där slitigaste timmarna i skogen prata kläder och heminredning. Det var ett bra sätt att få tankarna på annat håll än att irriteras över myggen. Det är intressen vi fortfarande har gemensamt. Såg dessa stenbumlingar med olika lavar på och kände igen färgerna från huset mamma och jag inrett tillsammans.

Köket.

Vardagsrummet.

Jag vill tacka livet

Vi håller ju med en massa lantligt romantiska saker här uppe. Odlar potatis på 4H-landet, och solrosor, gräslök, persilja, spenat, rabarber och palsternacka.

I grannarnas källare växer nu små kycklingar till sig som framöver ska bli höns (eller tuppar) som vi ska ha för äggproduktion (inte tupparna kanske).

Jag hade väl som två tankar om hur jag ville att mitt liv skulle bli. Den ena tanken var att satsa allt på karriären, resa och jobba utomlands, inte skaffa barn. Lite som jag levde innan jag, hmm, skaffade barn. Den andra var att bo lantligt (typ i byn), med man och barn och släkt och vänner omkring mig. Odla själv och kanske ha några djur. Ungefär som jag har det nu.

Tiden då vi bodde i förorten och vi hade barn, men bodde i en liten lägenhet, låg lite utanför drömscenariot. Men det var också ett bra liv. Jag är nog inte lyckligare nu, eller innan jag fick barn. Vad jag vill säga är att det spelar ingen roll om livet inte blir precis sådär som man tänkt sig. Det är den där känslan av att själv bestämma, ta aktiva beslut och göra aktiva val, som för mig i alla fall har betytt något för min känsla av tillfredställelse.

Sen har jag också haft en fantastisk tur i livet än så länge. Ingen i min absoluta närhet som blivit allvarligt sjuk eller råkat ut för något hemskt.

Råflyt.