Absurditeter

Nu har jag kommit till det stadiet att jag ser ut som en seriefigur i kroppen. Magen är absurd, särskilt på kvällen, då står den ut mer än någon annan gång på dygnet. Ser för jäkla kul ut.

Dagarna känns olika, fast de egentligen är rätt lika, med jobb, föris, middag osv. Det beror nog mest på min energinivå för dagen. Ibland känner jag mig hur pigg som helst och ibland skulle jag bara vilja ligga i soffan hela kvällen. Gymmet i byn är tyvärr stängt på obestämd tid sedan slutet på april, men jag tränar hemma; HIIT-pass som jag modifierat och gravidyogapass från youtube. Simmar i Kiruna.

Slutspurten på jobbet är också planerad. Varenda dag är bokad för vad jag ska göra, så att jag säkert ska hinna klart tills jag går på semester. Så där borde jag alltid göra. Är grymt skönt att veta att tiden kommer räcka till.

Vi har också tagit in de små, små bebiskläderna som fanns i magasinet i en plastpåse märkt 50-56. Allt är tvättat, även babyskyddet till bilen, täcke och kudde till lilla sängen, och jag har till och med köpt jättestora bindor som behövs efter förlossningen.

Visst räknar jag med att det kommer att gå bra, men en liten oro finns alltid där; att vi inte får med oss en frisk, levande bebis hem. Jinxar jag det med att självgott tvätta små bebisstrumpor?

Hemska saker händer hela tiden. Men också härliga! När vi läst godnattsaga til barnen hör jag hur de sjunget sin favoritsång tillsammans innan de somnar: "Wafflels, waffles, waffles, hm hm hm hm hm hm!, wafflels, waffles, waffles, hm hm hm hm hm hm!" Jorå, riktiga talanger de där två.

Klockan är kvart i nio på kvällen, det är ljust som på dagen och ännu sju grader varmt. Det är verkligen vår, även om det inte är grönt som i många andra delar av Sverige. Men massor av fåglar har vi här nu; sädgäss, svanar, tranor och ugglor av olika slag som festar på gnagarna som kommit fram under snötäcket. Det känns att naturen sjuder av liv.