Packning pågår

Vi ska flytta! Jag har fått nytt jobb söderut, och vi flyttar om 10 dagar. 

Visst är det väldigt snart efter att nyss ha kommit hem från långresan. Men lika bra att göra det direkt innan vi hunnit gotta ner oss här i huset igen. 

Det känns så dubbelt det här med flytten. Mest för att lämna människorna här. Släkten, vännerna och barnens kompisar. Men jag tänker att vi kommer att kunna få det bästa av två världar. Byn när den är som bäst. Till jul, på påsken och i midnatssol. När folk är lediga och har tid att umgås. 

Jag kommer att sakna lördagsbastun och att kunna kika förbi hos mina föräldrar i tid och otid. Att kunna göra upp eld en bit från huset, slänga sig i snödrivan och grilla en solig vårdag. Att känna igen nästan alla jag möter på Konsum, och att de dessutom vet vad mina barn heter. Att barnen kan springa över till kompisar själv redan som små, utan att det är varken bilar eller farliga typer omkring.

Det har varit två fina år här, men just nu är det dags att dra vidare. Men byn finns ju alltid kvar, och som det verkar växer den bara. Det finns framtidstro här uppe.  

Hemma i tryggt förvar

Jamen då var vi hemma igen! 

Det blev lite av en chock att komma till snö och några minus efter nästan 5 månader på varmare breddgrader. Det är HUR mycket snö som helst, och det känns tryggt, så tryggt och fint att vara hemma igen. W1 kan knappt vänta tills han får träffa sina vänner. 

Jag vill bara packa upp, tvätta alla kläder och laga en god quornfärssås till middag. Göra bastu och bli sådär härligt ren. Njuta av att vara på trygg mark igen. 

Hong Kong

Det är vår sista dag i Hong Kong. Inatt kl 00.35 går flyget först mot Dubai och sedan till Stockholm. På Arlanda har vi 9 timmar på oss innan flyget går norrut. Det blir en lång resa det.

Den glansiga delen av Hong Kong.

Shoppinggata.

Den mindre glansiga delen av Hong Kong. Vi bor i ett sådant här område. Intressant att se hur vanliga HK-bor lever.

Igår var vi till "The Peak" här i HK. Vi tog ett kabeldrivet tåg både upp och ner (förutom brorsan som sprang...!) Magnifik vy helt klart. Men vi hade tur som var ute i god tid på morgonen. När vi var klara och  kom ner var det kö ända ut på gatan.

På väg mot "The Peak Tram".

Det bästa hittills var pedikyren (Shanghai style med kniv som de liksom skär bort huden med) och fot/vadmassagen som mamma och jag gick på. De var jätteproffsiga och himla billigt. Funderar på om jag ska testa nån annan behandling idag.

Nyfriserade fötter som inte fått någon kärlek på fyra månader.

Vi hade ju först tänkt gå till Disneyland eller akvariumtemaparken här. Men efter gårdagens resa med tre barn i tunnelbana med alla människor och trängsel så tror vi att det är bättre att gå till närbelägna Kowloon park som har både lekpark, labyrint och skulpturpromenad. Vi skulle kunna ta taxi men jag törs inte åka bil utan barnens bilbarnstolar, och vad gör vi med dem hela dagen sedan? 

Nej. Vi kör närbeläget och så vilsamt det går idag så vi orkar resa hela vägen hem utan att helt falla sönder.

Sea life

Vi är i Sydney sedan några dagar. Vi bor precis vid Bondai Beach. Underbar strand, härliga vågor (dock för starka för barnen att bada i), och en promenadväg runt kusten som är alldeles fantastisk. Mamma och jag tog en morgonpromenad och sen åt vi alla frukost på restaurangen som ligger precis vid vårt hus.

Utsikten från vårt fönster.

Igår var vi på Sydneys akvarium, Sea Life. Kan verkligen rekommendera det. Jag gillade särskilt delen där de berättade om urhavet och vilka djur som finns kvar sedan dinosauriernas tid. Sen informerade de lite om plast i haven och överfiske och sådär. Inte lika stort fokus på det som jag hade förväntat mig dock. W1 tyckte att det coolaste var dugongen, och W2 var mest nöjd med "the fish".

Dugong

Fisk

Min stad

Vi är tillbaka i Wellington några dagar innan vi drar vidare mot Sydney. Alltså, vad jag tycker om den här staden! 

Vi fikade på The Chocolate fish café som är känt för sin goda mat och mysiga atmosfär. Caféet ligger rätt så isolerat, inte alls mitt i stan eller så, ändå är det sällan tomt här. 

Efter fikat gick vi på museet Te Papa igen. Barnen ville så gärna se the colossal squid igen. Den är också magnifik! 

Vi har ansökt om medborgarskap för barnen, så om de vill kan de komma hit och bo och arbeta i framtiden. Australien och Nya Zeeland har någon slags överenskommelse så de kan bo och arbeta i Australien om de vill också. Tänk vilken frihet ändå, roligt att kunna ge barnen det.

Slutet närmar sig

Det närmar sig slutet på resan. Vi har tre veckor kvar bara, av 19. 

Idag har vi skickat hem ett paket till Sverige. Mest leksaker som barnen fått i julklapp. Sen har vi sorterat ut alla kläder som är för små eller för slitna för att ta hem. Nästa gång ska vi bara ta med 5 ombyten per person, ett par sandaler, ett par träningsskor, en varm tröja, badkläder och en regnjacka. Inget annat behövs. 

Den 29:e åker vi till Australien följt av Hongkong och sen byn igen. 

Jag har känt mig lite "klar" med resandet ett tag, som att jag lika gärna kunnat åka hem på en gång. Men min man sa till mig på skarpen att passa på att njuta och vara i nuet, istället för att redan i huvudet vara hemma tillbaka i jobb och föris osv. Snart nog är vi ju där. Han är klok han. 

När jag tittar tillbaka så är det egentligen otroligt hur fort tiden har gått. Mer än fyra månader sedan vi lämnade Sverige. Det märks mest på barnen, de växer, både på ut-och insidan. Växer ur kläder,  lär sig massor med nya saker och engelska ord och uttryck. Har vant sig vid att flytta runt och inte ha en fast plats. Jag vill ändå tro att vi vuxna är deras fasta punkt, även om vi flyttar omkring på olika platser. 

Idag är det sådär jättehett och cikadorna spelar. Helt annat än hemma. Helt annat.

Jordskalv

Här om dagen hade vi ett rejält jordskalv. Vi var ute på altanen när det hände. Hela huset skakade, vattnet i diket skvätte och fåren sprang hit och dit på ängen. Jag kände mig verkligen maktlös helt plötsligt. Det är inte mycket att göra när marken under ens fötter gungar, bara att hänga med på resan.

En resa

Genom-vindrutan-bild.

Vi har gjort tidiga starter på våra långkörningar här i Nya Zeeland. Mycket för att W3 bara kan åka bil om hon sover, annars är det inte kul, vilket hon låter oss veta. Men också för att det känns tryggare att köra när det är lite trafik.

Att vara vaken när ingen annan är det och susa fram i mörkret med månen på himlen och dlmmor som flyter över kullarna. Det är magiskt på något vis. Och lockar fram funderingar över livet. Vilken slump det var att vi träffades, C och jag. För mer än 10 år sedan, på denna ö mitt i havet, på andra andra sidan jorden. Och nu är vi här, med våra tre barn, och susar fram genom vackra dimmiga landskap. C som kom till kalla Sverige och liksom bara gjorde sin grej. Jag beundrar verkligen hans förmåga att hela tiden göra nytt. Nya hobbies, nya jobb, nya vänner. 

Alla barnen sover just nu så då blir jag (precis som alla föräldrar tror jag) alldeles fylld till brädden av kärlek till dem. W1 som är så fylld av energi, funderingar och idéer. Som är så omtänksam och som hittar nya kompisar vilken lekplats vi än är på. W2 som blivit en sådan "big girl" nu. En bestämd dam med mycket integritet, som blir häftigt arg och lika snabbt glad igen. Som är rädd för hundar eftersom de har "teeth" och kan bita hennes "muscle" (pekar på huvudet). W3 som är så glad hela tiden och bara vill träna på att stå och gå. Som piper och ylar och skrattar när kvällsbuset är i full gång och som har två små tänder som kikar upp i nederkäken.

Jag är en lyckligt lottad människa, och jag vet om det.

Med mor å far

Vi har flyttat in med mamma, pappa och brorsan i Kaiapoi utanför Christchurch. Vi bor vid en å (eller är det ett dräneringsdike?) med utsikt över betesmarker. Kor, får och fåglar av olika slag ser vi på andra sidan vattnet varje dag. Ikväll gick solen ner spektakulärt vackert och det såg lite ut som en savann, men med kor istället för gnuer då. 

Innan solnedgång-på-andra-sidan-dräneringsdike tog vi en kvällstur till stranden. Den ligger ca en kilometer bort och för att komma dit gick igenom en tallskog. Gigantiska träd med enorma kottar. Doftade underbart. På stranden gjorde barnen sand-änglar och lekte hejvilt så de fick duscha när vi kom hem för att inte sanda ner hela huset.

Idag kom vi faktiskt tillbaka från Hanmer springs som vi bodde i en natt. Det är en vackert belägen alpin by med varma källor som nav. Det var ingen riktigt alpin känsla där dock eftersom det var hett som i öknen. Vi badade ändå varma källor och tog en skogspromenad, bland annat. Fint ställe, skulle kunna stanna en vecka där.

Hej älsklingsträning

Igår lyckades jag äntligen komma iväg på ett Grit-pass på Les Mills. Grit är högintensiv intervallträning, alltså HIIT. 

I Tauranga var alla Grit-pass kl 06 på morgonen, och sådan träning orkar jag bara inte med! Särskilt inte på semestern.

 

Den här veckan bor vi 700 meter från ett Les Mills-gym som har massor med pass hela dagarna. Även Grit! Så idag var jag på Grit cardio, och igår på strength. Och j***ar vad det är jobbigt, och kul! Hade glömt av hur mycket jag älskar sån typ av träning; explosiv, kort och svinatung. 

Bastu på det, och en rejäl middag. 

Glada lampor

Jag såg en trädgård som låg bland ruinerna i centrum av staden. Fallfärdiga hus på var sida. Men de hade hängt upp färgglada lampor, och helt plötsligt såg platsen helt magiskt ut. Vi har också lite färgglada lampor på vår bakgård denna vecka.

På vägen hem från gymmet (och bastun!) såg jag ett monument över de 185 personer som dog i jordbävningen. 

Vita stolar, en för varje människa som dog. 

Utebad

I det 100 år gamla huset vi hyr i Christchurch finns ett utomhusbadkar. Och Les Mills ligger bara runt hörnet. Detta är de två bästa sakerna med staden. Det var ju en stor jordbävning här för några år sedan och det märks verkligen. Staden känns väldigt sliten och liksom ledsen. Trasiga hus och nybyggen varvas med rivningstomter och skabbiga vägar.

Hur blir det sen?

Sen, när vi kommer hem igen. Nu är vi så vana vid att nästan varje dag göra nåt nytt och spännande. En massa roligt hela tiden. Hur blir det sen när vi kommer hem och det ska jobbas och gås på föris? Tråkigt? Eller skönt med vardag igen? För mig blir det skönt tror jag, men om jag känner min son rätt så kommer han inte vara lika glad som jag över att komma hem. Förutom för att träffa sina kompisar förstås.

Det här vi gör nu är ju vardag för stunden. Sju veckor kvar tror jag att det är. Alltså har vi redan varit borta i 12 veckor. Vi har haft 12 veckors helg kan man säga. Vi lever som om vi hade en evighetslång helg. Tar det lugnt, hittar på roliga saker då och då, träffar familj och vänner. 

Hade vi inte haft barn så hade jag nog varit leds på det här livet nu (eller för länge sedan). Men eftersom jag dels upplever sakerna själv, och dessutom ser hur barnen upplever det, så känns den här tiden extra intensiv och värdefull. 

Trots att vi inte gör sådär jättemycket egentligen.

Rabbit Island

Den här veckan bor vi hos Cs faster i i Richmond utanför Nelson. 

Idag var vi på en second-hand marknad som också hade honung och frukt, kaffe och några food trucks. 

Barnen fick en dollar var att spendera på leksaker. 

Vi köpte hallon och clementiner till mellis och gott kaffe av en dam som hade massor av blomtatueringar. Jag fyndade shorts och en klänning för fyra dollar (25kr). Köpte ekologisk honung av en Tysk som bott i Asien och Nya Zeeland de senaste 30 åren. 

Själva vaxkakan (som man äter) är också med i burken. Godaste honung jag smakat.

Sen blev det sovdags för W3 så vi hoppade i bilen igen och drog till Rabbit Island. Det är en halvö som är ett naturreservat. Maffig natur med höga (planterade) tallar och granar och en massa picknickplatser med färdiga grillar. Enorm strand på 8 km så även om det var mycket folk så kändes det inte alls trångt. Vattnet var riktigt varmt också, underbart! W2 lekte som en säl i vattnet.

Wellington

Vi är i en av mina favoritstäder; Wellington! Vi döpte vår förstfödde efter staden där vi träffades, min man och jag. Det är nu drygt 10 år sedan. Det blir bara en snabbvisit den här gången, imorgon åker vi till Sydön. 

Vi fick i alla fall se Wellington från sin allra bästa sida idag i strålande sommarväder. Te Papa, stadens museum, fick ett besök av oss och jag tror att det barnen gillade mest var jättebläckfisken. Och jordskalvshuset. De stod i ett vardagsrum som skakade som om det pågick en jordbävning. 

W3 var omåttligt intresserad av denna rätt så läskiga docka.

Vi åt lunch på vårt favvo-ställe Satay Kingdom, drack kaffe från favoritcafeet och kikade in på Cosmic corner som är en butik där man kan köpa skateboards, piercingsmycken, fingerdockor som ser ut som zombies och pipor för att röka gräs.

Blåbärsplockning

Trodde nog inte att jag skulle plocka blåbär här i Nya Zeeland, men det är  ungefär som jordgubbsplockning hemma. 

Blåbären växer på rejäla buskar och är  sådär svinstora, amerikanska blåbär helt enkelt. 

Vi var på en ekologisk odling där man fick äta så mycket man ville. Bären som man ville ha med hem kostade 40kr/kg, istället för 15k0kr/kg i affären.

Nu dricker vi blåbärssmoothies i några dagar...

Nyår och semester med svärisarna

Det har varit fullt ös med nyår, städa ur huset i Tauranga och åka på semester med Cs familj. 

På nyår var vi bjudna till kompisarna som har två barn i liknande åldrar som våra. Det var flera av Cs gamla kompisar där med sina familjer. Så firade vi med grill, pool och sangria. Kvällen avslutades med öppen eld utomhus, så inte helt olikt hur vi gör det hemma. 

Efter nyår åkte vi till Rotorua i tre nätter. C fiskade och vi badade i en sjö som hade väldigt varmt vatten (varm källa bredvid som värmde upp sjön?). Badade också i själva källan, speciell upplevelse. Besökte Rainbow falls park och kikade på Nya Zeeländska fåglar och djur. Här nedan tittar vi på en fågelshow.

Nu är vi i Taupo sedan några dagar och har gjort lite småutflykter. Bland annat Huka falls och förstås varma bad igen. Igår var det en otroligt vacker kväll så vi gick ner till Lake Taupo efter middagen och pratade med de svarta svanarna.