Höstuppstart

Hösten har börjat visa sig här i norr. Det blåser kallt vissa dagar och knotten bits inte lika mycket längre. Som ung drömde jag om att cykla till universitetet i kjol, kappa och varma strumpbyxor med en tjock halsduk fladdrande bakom mig. Det var nog en av mina första drömmar, en som infriades, och det var precis lika härligt som jag hade föreställt mig.  

Det bästa med hösten, för en plugghäst som mig, har länge varit att skaffa nya pennor, skrivblock, pärmar och almanacka och ta tag i nya spännande uppgifter. I år är det dags igen. Jag börjar jobba i andra veckan i september, och almanackan är beställd. Nu ska jag i och för sig jobba på distans och inte ha kollegor att dricka kaffe med. Jag får gå upp till pappas ateljé fem minuter bort istället.

Jag kommer att åka till jobbet nån gång då och då, första resan är redan bokad. Miljöboven i mig bokade flyg, det var billigare och går så mycket snabbare. Jag ser fram emot att få träffa alla kollegor och vänner, och göra de där sakerna som jag säkert kommer att sakna vid det laget. Som att dricka en latte och äta god sushi. Som när jag brukade åka till byn, fast tvärtom.