Inte gammal

Min moffa gick bort 90 år gammal men sa alltid: "jag är inte gammal, bara till åren kommen". Med det menade han att bara för att han hade många år på nacken så tänkte han ändå nytt, och framförallt, kände sig inte gammal. Vem känner sig som 90, liksom? 

Min Moffa, vars hus vi nu bor i, som byggde en veranda till bastun när han var 88 och som aldrig fick se sitt yngsta barnbarnsbarn, han var en klurig kille. Alltid när vi skulle åka någonstans brukade han påminna oss om att hålla ögonen öppna för nya grejer, idéer på något han kunde tillverka i källaren eller i hobbyrummet. Nåt som alla behöver och som han kunde tillverka. Han gjorde ljuslyktor och askar som såg ut som höstolar, miniatyrhuggkubbar med yxor på, och diverse möbler. Bland annat köksbordet och hyllplanen som vi nyss satte upp i köket. Saknade han nåt tänkte han direkt på hur han skulle kunna snickra, svetsa eller sy det. Köpa nytt låg långt ner på listan. Han snickrade sekretärer till mina syskon och mig, docksängar, stolar och gunghästar. Till och med brännbollsträn och svärd i trä. Han klurade alltid på hur saker och ting kunde förbättras.

Min Moffa, som till och med när han låg för döden hade han en idé om hur det skulle gå att sätta in en dragkedja på ärmen av sjukhuskläderna så att det skulle vara lättare att få till det med droppslangen.

Han var inte gammal, bara till åren kommen.