Bor du också i byn?

Jag har flyttat från Sveriges största stad till ett litet samhälle. Det får mig att tänka på vad det är som kännetecknar byalivet. Jag kommer att handla mat på samma affär, träna på samma gym, gå på samma bio, restaurang och fik. Dag efter dag, månad efter månad. För det finns inget att välja på.

I stan handlade jag på samma affär, tog samma väg till jobbet och hängde på samma gamla gym. Dag efter dag, månad efter månad. Trots att jag kunde välja annat. Jag valde det som låg närmast, var enklast. Precis som i byn. Kanske är det därför jag aldrig känt mig riktigt hemma i storstaden, för att på nåt sätt har jag alltid bott i min egen lilla by. Man kan ta kvinnan från byn men inte byn ifrån kvinnan? Det här med valmöjligheterna som staden erbjuder har känts roligt och spännande. Men i praktiken har jag bara utnyttjat det i undantagsfall, när det varit dags för utflykt eller nån kommit till stan för att hälsa på.

I stan tar det (trots att jag ofta väljer så att säga närodlat) en viss tid att ta sig någonstans, för att göra någonting. Jag vill inte glömma att ta med mig nåt viktigt, som börsen eller tunnelbanekortet. Är barnen med blir det hela ett litet projekt. I byn ligger allt fem minuter bort. Bion? Fem minuter. Mataffären? Fem minuter. Mommo och moffa? Fem minuter. Badet/gymet/bibblan? Två minuter. Ja ni ser.

Det tråkigaste med att flytta är förstås att lämna alla vänner. Vänner som jag gärna projekterade för att träffa. Som jag inte orkade träffa lika ofta som jag hade velat. 

Jag kommer säkert att sakna den där valfriheten, även om den bara utnyttjades ibland. Här i byn är det bio en dag i veckan, fiket är öppet ibland. Det går inte att googla fram öppettiderna, bara att åka dit och kolla. Är det stängt så åk hem och koka kaffe istället, och bjud in grannen. Det tar bara fem minuter.