Min son, 3,5 år, har lite av en dubbel personlighet.
Han är så artig och gullig:
– Tack, tack så mycket.
– Å, förlåt mig.
– Snälla kan jag få ett glas mjölk?
– Har du jobbat mamma? BRA mamma.
– It's a beautiful party in here.
Och rolig:
– I smell something wonderful; it's presents!
– Det smakar som hur som helst det här.
– Det är inte fint med snö, det finns inga blommor!
MEN
Ibland så är det som att någon trycker på en knapp (kan vara jag, till exempel). Och fram kommer Mr Hyde. Han är en jobbig j**el som skriker och gormar, och han kommer oftast när sonen är trött eller hungrig. Igår var Mr Hyde varit på besök ett tag, men sen gick han hem till sig. En trött men glad Dr Jekyll gick och la sig i sängen själv och somnade, vilken (föräldra) lycka!
Haha, ibland är de små liven roliga! /Maja
SvaraRadera