Himlen gråter

Det har regnat hela dagen. Himlen gråter för min syster, hon flyttar från byn idag. Vi har verkligen tyckt om att ha henne här, och det är jättetrist att hon flyttar!

Hålet där studsmattan ska vara är en pool just nu...

Min bror bor i staden 7,5 mil härifrån vilket på ett sätt är nära, men daglig närkontakt blir det inte. Vi har pratat om ifall vi skulle flytta till staden vi också. Men då kan vi lika gärna flytta söderut igen. För då lever vi inte längre i det där 5-minutetssamhället. Daglig kontakt med mommo och moffa och där barnen kan kuta över till en polare själva när andan faller på. 

Jag vill tacka livet

Vi håller ju med en massa lantligt romantiska saker här uppe. Odlar potatis på 4H-landet, och solrosor, gräslök, persilja, spenat, rabarber och palsternacka.

I grannarnas källare växer nu små kycklingar till sig som framöver ska bli höns (eller tuppar) som vi ska ha för äggproduktion (inte tupparna kanske).

Jag hade väl som två tankar om hur jag ville att mitt liv skulle bli. Den ena tanken var att satsa allt på karriären, resa och jobba utomlands, inte skaffa barn. Lite som jag levde innan jag, hmm, skaffade barn. Den andra var att bo lantligt (typ i byn), med man och barn och släkt och vänner omkring mig. Odla själv och kanske ha några djur. Ungefär som jag har det nu.

Tiden då vi bodde i förorten och vi hade barn, men bodde i en liten lägenhet, låg lite utanför drömscenariot. Men det var också ett bra liv. Jag är nog inte lyckligare nu, eller innan jag fick barn. Vad jag vill säga är att det spelar ingen roll om livet inte blir precis sådär som man tänkt sig. Det är den där känslan av att själv bestämma, ta aktiva beslut och göra aktiva val, som för mig i alla fall har betytt något för min känsla av tillfredställelse.

Sen har jag också haft en fantastisk tur i livet än så länge. Ingen i min absoluta närhet som blivit allvarligt sjuk eller råkat ut för något hemskt.

Råflyt.

Sémest

Jag vet inte riktigt varför, men mamma och jag brukar säga att vi går på sémest. Istället för brukliga semester, då. Det var min första lediga dag idag, och jag förvånade mig själv med att komma på att de två övermogna bananerna skulle gå att göra banankaka med.
Och sen faktiskt göra det.

Sedan har dagen gått i ett. Bröllopsfest om en vecka, mycket att stå i. Det är roligt, ända tills det blir stressigt. Då blir jag bara elak. Så därför förbereder jag så mycket som möjligt innan. Och smart nog har vi ett slags knytkalas. Gästerna har alltså med sig en del av maten och drycken till festen, istället för presenter. Ändå en hel del att fixa. Som is, och att slå upp det gigantiska tältet där festen ska hållas, och låna högtalare eftersom de vi tänkt ha var sprängda. På den punkten är det väldigt fint att bo i byn. Ett meddelande på facebook, och sen var högtalarproblemet ur världen!

Koppardrömmar

Läste en inredningstidning hos min kusin där vi var igår och blev bjudna på grillat till middag. Hennes sambo stod ute i täckjacka och mössa och grillade medan snön singlade ner. Det kändes ändå lite somrigt.

I tidningen såg jag ett par snygga lampor i kopparfärg från designtorget. Tänk att kombinera dem med en snygg tapet i orange metallfärg från Eco Wallpaper och bänkskiva i mörkgråa virrvarrmönstret. Mitt drömkök kanske. Vad har man för färg på köksluckorna då?

Morgonyoga

Imorse väckte dottern mig klockan 05.30, så när det var dags att gå till morgonyogan som började klockan 7 kändes det inte särskilt tidigt. Jag värmde upp genom att sparka dit och mötte mamma på gymet, där hon hade värmt upp. Nu blev det ingen yoga för instruktören hade försovit sig, men vi tränade lite annat istället. Så skönt att börja dagen med rörelse! Tankarna klara och redo för en dag framför datorn igen.

Idag kommer min syster, för imorgon är det skidlopp i byn. Hon har inte kunnat träna skidor för det har varit dåligt med snö i Stockholmstrakten. Är tydligen vår där, ja här med, men på ett annat sätt. Snöigt och ljust liksom. Sonen har planerat att vi ska äta en FIN tårta när moster är här, för hon gör FINA tårtor. Syrran är ju dekorationsexpert som jag anlitat för att dekorera borden på disputationsfesten och tårtan till bröllopsfesten i sommar. Det kommer att bli så fint!

Nytt jobb

Jag har fått jobb! Skrev på anställningsavtalet i fredags.

Det känns overkligt, eftersom jag  just nu är inne i en otroligt intensiv period med min avhandling, det här är liksom kulmen på 5 års arbete. Mitt huvud är sprängfyllt av alla möjliga och omöjliga detaljer. Allt som oftast när jag gör något annat än jobbar måste jag springa till datorn och göra någon anteckning om något jag ska komma ihåg eller ändra.

Men när det är klart så ska det bli så roligt att börja med något helt nytt, nya kollegor och arbetsuppgifter. Samtidigt är det lite sorgligt såklart. Jag har trivts så otroligt bra på universitetet. Mycket har att göra med kollegorna där, och friheten som det inneburit att doktorera. Men jag hoppas på att kunna ha någon liten kontakt kvar och kanske vara behjälplig i något projekt eller så.

Vi ska säga upp vår förortslägenhet och äntligen få våra egna saker (och sängar!) hit till huset. Det ser jag också fram emot.

Livet är ljust och fyllt av nya och spännande saker som händer!

Frihet

Idag efter frukost kom en kompis till barnen hit och hälsade på. Hans mamma tittade ut genom sitt köksfönster och jag genom mitt, så vi såg hur han gick där, stora killen, helt själv för att hälsa på en kompis. Vi bor så nära varann, och en mer eller mindre bilfri väg går mellan husen.

Jag tänker att det är en sådan frihet för både barn och föräldrar att bo så här. Tryggt. Nära. I Stockholm hade det nog dröjt länge tills barnens första kompis kom och hälsade på helt själv. Det kanske ger barnen en känsla av oberoende, att de klarar mycket själva redan tidigt.

Barnen lekte med tåg, fikade, målade och läste böcker. Vår ettåring blev väldigt förtjust i kompisen och ville vara med hela tiden.

Hemsnicker

Att bo i hus med tillhörande källare och verkstad har sina fördelar. Nu har vi till exempel målat om en hylla och sågat till ett bredare hyllplan. Bara sådär, utan att behöva hyra hobbyrummet, som nu blivit fjärrvärmerum förresten, i hyreshuset i förorten. Det är fullt utrustat här, med borrar, sågar och slipmaskiner.

Vi hängde hyllan i köket och den gör ett fantastiskt jobb med att avlasta bänkytorna från micro, vattenkokare och andra grejer. Nu finns det plats att baka och laga mat på i köket, det är ju liksom det som är meningen. 

Bistert

Vi har haft riktigt bister vinter här några dagar, ner mot -40 grader. Då känns -18 som det var idag som vårvärme.

Den bistra skulpturen nedan har min pappa gjort, inspirerad av kylan kanske? 

När det var kallare än -20 i Stockholm stod tunnelbanan stilla och ingen kom till jobbet. Här tar man bara på sig täckbyxorna och lever på som vanligt. 

Gruvtrollet och vintersolståndet

Gruvtrollets lekland i Kiruna är verkligen toppen! Vi lekte där igår i några timmar eftersom vi skulle hämta min syster som kom från Stockholm. Kan tyckas att det är långt att åka 7,5 mil (50 minuter) för att leka, men från förorten brukade det ta ungefär lika lång tid när vi var på lekland i Stockholm. Skillnaden mellan det här leklandet och det i Stockholm var att det bara var vi där när vi kom. Min vän, hennes två barn och så jag med mina två. Ungarna hade toppenkul, och jag med. Rent, fräscht, gott om plats. Massa plus!

Idag är det dags för midvinterblot. Vi firar vintersolståndet, årets kortaste dag och längsta natt, den 21:a december varje år. I år infaller vintersolståndet den 21:a, men så är det inte varje år. Från och med imorgon börjar det alltså bli ljusare igen. Det är nästan lite trist tycker jag, som älskar julen och allt omkring.

Ikväll blir det middag ute vid elden, som brukligt är. Sen bastu på det.

Å livet, det leker!

Winter wonderland

Som jag skrev tidigare har vi börjat bygga ett "winter wonderland" på baksidan av huset. Nu finns ett litet slott också. Risken är att det smälter ner, för det är plusgrader ute. Från nästan minus 40 till plus tre, galet!

Minstingen sover så mycket bättre utomhus, i vagnen med en babyvakt. Något jag aldrig vågade göra i förorten. Barnen har heller inte varit sjuka nästan något sen vi flyttade upp. Det kan ha att göra med att de inte går på förskolan, men säkert också det att de är utomhus så mycket. Sover ute och leker ute. 

Sa jag att jag trivs här? ;-)

Surdeg-update

Nu har vi bakat med surdegen för första gången. Det varken ser ut eller smakar som det vi brukade köpa i förorten, men gott ändå. Så tillfredställande att baka eget.

I självhushållningsväg har vi chans att odla vår egen potatis, plocka våra egna lingon, blåbär och hjortron, fiska i alla fall en del fisk och allt älgkött vi behöver får vi av pappa. Är det någon som har tips på annat som är "värt" att göra/odla själv? Morötter, funkar det bra så här långt norrut? Lök? Hur gör folk med ved? Vi har ju bastu varje lördag, så det går åt en del ved. Däremot har vi ingen kamin inomhus- ännu, men kanske till våren.

Om vi gör allt det har vi möjlighet att leva ännu lite billigare, och behöver inte sälja våra själar för att få in pengar till vår dyra livsstil. Bra plan va?!

Kylan

Otroligt att jag kan sitta i huset i 20 mysiga varma grader när det pendlar mellan -34 och -38 grader utanför. Isolering och treglasfönster is da shit alltså. Jag gillar extrema väder. Storm, svinkallt, åska, ösregn. Såklart inte farliga väder som tyfoner och annat, men vanligt ofarligt extremväder. 

Igår firade vi dotterns 1-årsdag. Trots kylan kom många barn och föräldrar och röjde runt. Det var väl mest barnen som röjde runt, och kul hade de. Det älskar jag med att bo här, vi har mycket mer kontakt med andra familjer, fler andra familjer att umgås med, och på närmare håll. 

Kalasen duggar tätt hos oss i slutet på det här året. Dotterns namnkalas för några veckor sedan, nu hennes födelsedag, sedan makens födelsedag och sonens "sluta-med-mannen (nappen)-kalas". Han ska hänga upp sin manne i en gran, och tomten ska hämta den. Han har önskat sig en tårta-present som tack för att tomten får ta hem mannen och hänga den i sin stora gran hemma i tomtens hus med alla andra barns mannar. 

Kalasdekoration till vår vinterflickas födelsedagskalas. Skål från Iittala, fanns i huset när vi flyttade in.

Skidor

Om jag träffar nya människor och vi pratar om var jag är född och uppvuxen så frågar de alltid om jag åker skidor. Och jag förstår dem, varför skulle jag inte, som haft tillgång till det. Många av mina kompisar från "södra Sverige" åker till fjällen för att åka skidor, mest utförs, men även längd.

Jag då?

Utförs? Nej. När jag växte upp åkte vi ibland med skolan, men annars hade vi varken råd eller intresse mer än att det blev någon enstaka gång.

Längd? Mjaaaäeee. Inget fan, mest för att jag har så dålig teknik att jag bara blir irriterad och inte särskilt tränad. Pappa hade visserligen skidåkningskurser för mina syskon och mig när vi var små, men jag fastnade aldrig riktigt för det. Både min syster och min bror åker skidor, men jag spelade fotboll och innebandy, det var mer min grej.

Men på senaste har det gått lite långt i min familj. Pappa har nu börjat ge min man från Nya Zeeland skidåkningslektioner. Min son hävdar att "det är jättekul mamma", och om de nu också ska börja glida runt i spåren, då måste jag ge det en chans. Förresten så är det ju grym träning. Och skidspåret går bokstavligen utanför huset.

Jag gillar löpning annars. Även om tekniken inte är toppen så stör den inte träningen på samma sätt. I måndags var jag ute och lunkade (som i gå, lunka, löp!). Mina leder känns ännu sådär efter graviditet och amning, och så åldern och för lite träning på det. Men en gång i veckan har en annan "nygammal" Vittangibo och jag sagt att vi ska vinterlöpa. Så mycket bättre med någon att träna ihop med.

En annorlunda afton

Fredagar är bästa dagen.

På torsdagar går jag på "hollo-träning" (galning-träning). Ofta tränar vi så vi vill kräkas och jag älskar det! Jag tränar aldrig så hårt som då, när någon annan pressar mig.  Igår hade vi dessutom tävlng mellan två lag där vi skulle springa så snabbit vi kunde. Då blir jag peppad till tusen, och extra trött sen.

Så på fredagar är kroppen härligt genomkörd och känns skön, och så blir det ledigt, och ofta lite vin. Idag är det dessutom en extra rolig fredag eftersom mamma  kommer hit och lagar middag, och sen ska två av mina äldsta vänner och jag hänga. En av dem är uppe från Stockholm och den andra kommer hit från Jukkasjärvi, härliga tider.

Om jag fortfarande bodde i Stockholm så hade vi gått ut någonstans med en massa folk, druckit lite vin och umgåtts. Alltid roligt. Men nu är vi inte i Stockholm. Däremot så har pappa har en ateljé och en utställningslokal kanske 200 meter från huset vi bor i. Han har eldat där hela halva dan igår och idag (tack pappa), eftersom det är runt minus 20 nu. Där ska vi då spendera kvällen, bara vi tre. Lite vin, tilltugg och prat. Jag ska klä mig fin, även om inga andra kommer att se oss. Bara för att det är roligt och händer så sällan ändå.

Så här såg det ut utanför utställningslokalen för någon jul sedan. Fasen, lyxigt att ha det så nära.

Namnkalas

I helgen hade vi namnkalas för dottern. Lite sent, hon fyller ett år om en månad, men bättre sent än aldrig. Hon uppskattade det mer nu tror jag än hon hade gjort när hon var mindre. Tycker det är helt lajbans med en massa barn som hon kan lubba efter. Kan förresten knappt fatta att hon är så stor redan. Det var ju nyss som hon föddes under årets värsta snöstorm, där i förorten.

I min familj brukar vi bygga egna varmluftsballonger när vi firar något. Vi hade det på sonens namnkalas och alltid på nyår. Dotterns ballong steg efter lite om och men eftersom det inte var så kallt, bara -1. Sen svävade den länge så vi kunde se den, mot norr. Sonens ballong drog söderut. Olika personligheter flyger åt olika håll i livet.

Vi gör våra ballonger av silkespapper som vi tejpar ihop. Fyra sidor och ett tak. Här har jag också tejpat på bokstäver som representerar dotterns namn. De nedre hörnen får ett extra lager tejp och så sticker man igenom tunn ståltråd, en i varje hörn, som bränslet ska hänga i. Tråden måste vara tunn, annars blir det för tungt. Själva bränslet är en pappersrulle (med ca hälften av pappret kvar) som badat i smält stearin och fått stelna. Sedan skärs rullen i lagoma bitar, två centimeter breda ungefär. En bit per ballong brukar räcka- det beror på hur stor ballong du har gjort. Tänd bränslet och vänta tills du känner att ballongen fått lyftkraft. 

Åskåda sedan stigningen. 

Det är faktiskt både roligt och lite pampigt att se sin ballong flyga iväg. Det går att köpa färdiga varmluftsballonger, men det är fusk tycker vi. Sen är de också gjorda i något slags plastigt papper som nog inte bryts ner så lätt i naturen, om man inte hittar sin ballong när den flugit klart.

Kalaset gjorde att jag uppskattar att bo i hus ännu mer. När barnen fikat klart kunde de hänga i vardagsrummet och ha disco med ballonger, och leka björnar och tigrar. Medan vi andra kunde sitta i köket och dricka kaffe  lugn och ro. Nåja, björnarna och tigrarna kom in i köket och morrade och röt lite också, men det är ju så det ska vara.

Sparkens lov

"The kick"- sparken. Bästa transportmedlet. Barnen stoppas ner i en sparklåda och sover som små grisar. Det är en sån skön gungande känsla att sitta i en sparklåda medan någon sparkar. Som ett tåg nästan "dudunk...dudunk...dudunk...".

Här i byn är inget längre bort än några kilometer, och sparken kan man ladda på med matkassar och annat tungt, så bilen behövs inte så ofta. Vardagsträning i sin bästa mening.

Så snart snön faller byts cyklarna ut mot sparkar, överallt i byn ser man sånt här: 

Under sparken hänger en reflex som svänger vid varje sparktag, och på brädan under handtagen står efternamnet på den familj som sparken tillhör. På våra sparkar står det "Björkdalen". Ingen i Sverige heter det längre sedan moffa gick bort. Fint ändå att något i denna värld fortfarande bär namnet.

Det andra språket

Jag växte upp i ett tvåspråkigt hem. Mamma pratade svenska med oss och pappa tornedalsfinska. I den generationen kan de flesta som är födda här i byn båda språken. Jag hade dock turen att få lära mig finskan på ett sätt som inte alla mina vänner gjorde. Mina mor- och farföräldrar pratade aldrig finska med oss barn. När de gick i skolan fick man inte prata finska, utan det var svenska som gällde. Man ansågs "halvspråkig" istället för "tvåspråkig" om man kunde prata två språk. Så jag tror att de ville vårt bästa genom att inte prata finska med oss. Även om pappa försökte säga att vi kunde.

Jag förstår det allra mesta på tornedalsfinska, men har inte pratat så mycket att jag talar flytande. Ändå tycker jag att det har gett mig fler dimensioner att tänka i. Det finns saker som inte finns på svenska på samma sätt som i finskan.

Eftersom jag bott i Nya Zeeland och min man är därifrån så har engelskan också blivit ett språk som står mig nära. Där har jag ännu en tanke-dimension. Mina barn växer alltså upp i ett tvåspråkigt hem. Min man pratar engelska och jag svenska. Moffa pratar finska med dem så förhoppningsvis får de en känsla för den dimensionen också. Vilken tur vi har, som får ta del av olika kulturer på det här sättet.

På det viset liknar byn och förorten varandra mycket. Många olika kulturer som möts och blir en skön blandning. Det var en av grejerna som jag tyckte bra om där vi bodde. Många språk och kulturer på samma gång, som möttes, blandades och levde sida vid sida.

När jag först flyttade till förorten fick jag ibland frågan om hur det var där, mycket invandrare och så eller? Då brukade jag svara "Ja, det är faktiskt väldigt mycket invandrare. En bor till och med i min lägenhet."

Maten den goda

Föga förvånande så köper jag gärna ekologisk mat. Eller inte gärna, jag köper alltid det ekologiska alternativet om det finns. Finns det inte köper jag ofta något annat, men ibland avstår jag helt istället. Jag läser i Sveriges Natur att endast fyra procent av all mat som säljs i Sverige är ekologisk. Det kan bero på att många tror att ekologisk mat är mycket dyrare än annan mat. Enligt Svensk Natur blir priset på en ekologisk och en "vanlig" matkasse samma, om man minskar mängden kött och halvfabrikat. Vissa tycker att det är viktigare att köpa närodlat, men ur miljösynpunkt (och för att minska sitt eget och familjens giftintag) är det bättre med ekologiskt odlad mat. Även om den är transporterad en längre sträcka. Det bästa är förstås närodlade ekologiska produkter. Som den lyxen vi har här; älgkött från skogen och potatis från det egna landet.

Det finns tre märkningar som talar om att maten är ekologisk:

För dig som är ny i det här med att handla ekologiskt vill jag tipsa om några varor, som om du köper dem ekologiska gör stor skillnad. Både för dig och för miljön:
Kaffe, bananer och vindruvor, mejeriprodukter, kött och potatis. En bra start.

Här i byn är utbudet på Coopbutiken riktigt bra. Jag har dock inte hittat någon ekologisk mjölk, men det kan ju vara för att någon annan köpt den innan jag kommer där med min kundvagn. För jag har sett den förr - en ensam ekomjölk, lite avskild från de andra mjölkarna, så ingen ska ta fel... ;-)

Vädrets makter

Vi har haft upp mot 20 grader varmt nästan hela tiden vi har varit här. Det är inte fy skam i september, och absolut inte fy skam här i Lappland. Njutningen med finväder här är större tycker jag, för det är inget som går att lita på. Passa på att göra utomhusgrejer, fika ute, leka ute och sånt. I Stockholm var det lite tvärtom. Där kunde jag nästan bli irriterad om det inte var varmt och soligt på sommaren, för det räknade jag liksom med. När det var varmt i maj var jag i och för sig väldigt glad, eftersom snö i byn den tiden på året inte är helt ovanligt, eller i augusti heller för den delen. Men inte i år alltså, och det är vi glada för. Känns lättare (rättare?) att flytta då på nåt vis.

Min man och jag (låter så vuxet, nästan som att jag skojar när jag säger det =)  turas om att jobba på huset och vara med barnen. Jag har fått jobba mest de senaste dagarna, och det är så skönt! Slipa, spackla, måla och snart tapetsera. Sen, tänker jag, ska jag sitta i köket med en kopp kaffe och beundra väggarna, taket och fönstren och bara njuta av allt hårt jobb som lagts ner. Det är första gången jag renoverar något förutom möbler, och jag har inte förrän nu förstått hur mycket jobb som krävs om det ska bli riktigt bra. Mamma har valt det mesta, det är hennes hus, men jag har fått vara med och tycka till. Hon har bra smak, min mamma, vilken flax! Bilder kommer snart.