Hej älsklingsträning

Igår lyckades jag äntligen komma iväg på ett Grit-pass på Les Mills. Grit är högintensiv intervallträning, alltså HIIT. 

I Tauranga var alla Grit-pass kl 06 på morgonen, och sådan träning orkar jag bara inte med! Särskilt inte på semestern.

 

Den här veckan bor vi 700 meter från ett Les Mills-gym som har massor med pass hela dagarna. Även Grit! Så idag var jag på Grit cardio, och igår på strength. Och j***ar vad det är jobbigt, och kul! Hade glömt av hur mycket jag älskar sån typ av träning; explosiv, kort och svinatung. 

Bastu på det, och en rejäl middag. 

Julkänsla faktiskt

Mamma är här några dagar igen. Idag var det en fullspäckad men himla bra dag. 

Kaffe och mug-cake till frukost, träning i regnet (i mina nya träningskläder från adidas). Jag är så nördigt nöjd med att skorna matchar med toppen och byxorna. 

Sen lagade jag en variant på linssoppan med persiljesalsa till lunch. Jag hade linser, kumara (en sötpotatis), vårlök och sparris i. Och färska tomater istället för på burk.  SUPERgott blev det!

Sen åkte vi och badade i varma källor (Fernland spa), och vid det laget hade det hunnit bli soligt.

Efter badet åkte vi till ett mindre shoppingstråk och drack kaffe och kikade i lite butiker.

När vi kom hem bakade jag en paleo-variant på mjukpeppis som blev bättre än den förra men inte alldeles lyckad heller. Det var kockossocker i, första gången jag använde det! Och så en sats hemgjord glögg. 

Själva julkänslan infann sig efter att vi fikat mjukpeppis med mjölk till julkalendern och satte på lucia på svtplay och drack glögg. Faktiskt riktigt mysigt! Jag är glad att jag fick till Julkänsla alls i år. 

Les Mills

Många av er har säkert varit på Les Mills-pass som body pump eller body balance. Konceptet kommer ursprungligen från Nya Zeeland, så jag passar på att testa det senaste. 

Här har jag svettats idag. 

Det är egentligen rätt så likt överallt i västvärlden skulle jag tro. Både med träningstrender, mattrender, mode och annat. Det finns HIIT-träning, paleorecept och hipsters här också. Huset vi bor i har liknande soffor och lampor som vi har hemma. Och allt beror på internet och det snabba sätt information sprids på nuförtiden. 

Absurditeter

Nu har jag kommit till det stadiet att jag ser ut som en seriefigur i kroppen. Magen är absurd, särskilt på kvällen, då står den ut mer än någon annan gång på dygnet. Ser för jäkla kul ut.

Dagarna känns olika, fast de egentligen är rätt lika, med jobb, föris, middag osv. Det beror nog mest på min energinivå för dagen. Ibland känner jag mig hur pigg som helst och ibland skulle jag bara vilja ligga i soffan hela kvällen. Gymmet i byn är tyvärr stängt på obestämd tid sedan slutet på april, men jag tränar hemma; HIIT-pass som jag modifierat och gravidyogapass från youtube. Simmar i Kiruna.

Slutspurten på jobbet är också planerad. Varenda dag är bokad för vad jag ska göra, så att jag säkert ska hinna klart tills jag går på semester. Så där borde jag alltid göra. Är grymt skönt att veta att tiden kommer räcka till.

Vi har också tagit in de små, små bebiskläderna som fanns i magasinet i en plastpåse märkt 50-56. Allt är tvättat, även babyskyddet till bilen, täcke och kudde till lilla sängen, och jag har till och med köpt jättestora bindor som behövs efter förlossningen.

Visst räknar jag med att det kommer att gå bra, men en liten oro finns alltid där; att vi inte får med oss en frisk, levande bebis hem. Jinxar jag det med att självgott tvätta små bebisstrumpor?

Hemska saker händer hela tiden. Men också härliga! När vi läst godnattsaga til barnen hör jag hur de sjunget sin favoritsång tillsammans innan de somnar: "Wafflels, waffles, waffles, hm hm hm hm hm hm!, wafflels, waffles, waffles, hm hm hm hm hm hm!" Jorå, riktiga talanger de där två.

Klockan är kvart i nio på kvällen, det är ljust som på dagen och ännu sju grader varmt. Det är verkligen vår, även om det inte är grönt som i många andra delar av Sverige. Men massor av fåglar har vi här nu; sädgäss, svanar, tranor och ugglor av olika slag som festar på gnagarna som kommit fram under snötäcket. Det känns att naturen sjuder av liv.

Sega söndag

Gardin: liknar den min fammo hade i köket på julen, köpt på myrorna  i Skärholmen. Ljusstake: moffas gamla.

Det här såg jag från mitt ryggläge i soffa vid sisådär 10-tiden i förmiddags. Sonen har opererat bort delar av halsmandlarna och körteln bakom näsan (ofta kallad polyper). Dottern har haft feber. Min man är ännu inte efter alla dessa år i Sverige riktigt van vid mörkret, och själv är jag inte piggast i världen heller. 

Så vi har haft en lugn och inte särskilt produktiv söndag (förutom disk och tvätt av kläder och lite sånt förstås). Bara lajjat runt, ätit tomtegröt till frukost, varit ute en sväng och plogat. Gått in igen och byggt med klossarna dottern fick i födelsedagspresent (fyllde år igår). Promenerat till mamma och pappa som bjöd på middag. 

Sen blev det i och för sig träning som vanligt på söndagar, men resten av kvällen fortsätter i samma lugna tempo. Eller den fortsätter inte, den tar slut med lite Svtplay i mobilen; Nobelföreläsningar!

HIIT

Jag skrev lite kort tidigare om HIIT. Alltså HögIntensiv IntervallTräning. 20 minuters hårdkörning med styrka, kondition och explosivitet. Jag är ingen malare, kort och effektivt är mer min grej, särskilt eftersom jag har småbarn. Då är det helt rätt att kunna köra ett pass på bara 20 minuter, som ju går att klämma in var och när som helst nästan.

En annan tjej och jag var på utbildning till HIIT-ledare för den lokala sportklubben i maj, och under sommaren har vi tränat på passen, tillsammans och var för sig, och på kuppen har jag blivit i riktigt bra form, känt mig stark. Men så har jag varit sjuk de sista tre veckorna, nu måste den här förkylningen väl ge sig snart tycker jag. 

Eftersom jag varit i Grekland och Stockholm och roat mig så har min "kollega" redan börjat köra pass, så spännande! Vi befinner oss i en situation där vi om dagarna: städar en garderob eller bakom spisen, säljer någon grej via Blocket, går till nån park eller nåt museum, och om vi har tur träffar vi någon vän eller släkting. Börjar kännas lite sego.

Längtar hem nu ju!

Solhälsning

Inte för att solen alls går och lägger sig den här tiden på året (vilket ställer till lite problem för min 4-åring som annars gärna ser att solen lägger sig så att han kan göra detsamma). Men i morse drog jag upp rullgardinen och hälsade solen med några varv solhälsning, alltså yoga. Jag har en app som pratar och visar så det känns nästan som en riktig yogaklass. Det var jätteskönt, och jag planerar att göra detta varje vardagsmorgon framöver. Anledningen till detta är flera. Dels ska jag tillsammans med en tjej i byn bli ledare för något som kallas HIIT; högintensiv intervallträning. Det ingår ingen stretch i det konceptet, så lite rörlighet behöver jag. Den andra biten är mental; jag behöver komma i balans efter all stress jag utsatte mig själv för innan min disputation. Jag känner mig redan lite bättre, bara av att ha fått en knuff i rätt riktning av min kloke man och min mamma, och av att själv ha tagit tag i saken. 

Finväder

På SMHI står det att det är 20 grader varmt, men det känns mycket varmare. Igår kväll när jag kom hem var det 35 grader på väggen med kvällssol. Vi drog på en löptur- mannen körde barnvagnen och jag fick löpa olastad bredvid. På det sättet springer vi ungefär lika snabbt. Det är träning inför ett lopp somi byn på fredag. Egentligen borde jag springa 15 km för att vara med i byns klassiker som går varje år. Då är det löpning (15 km) cykling (75km) och skidåkning (28km) som gäller. Men vi satsar på 7,5 km med barnvagn istället. Myggen börjar komma också vilket är bra-då springer jag snabbare.

Morgonyoga

Imorse väckte dottern mig klockan 05.30, så när det var dags att gå till morgonyogan som började klockan 7 kändes det inte särskilt tidigt. Jag värmde upp genom att sparka dit och mötte mamma på gymet, där hon hade värmt upp. Nu blev det ingen yoga för instruktören hade försovit sig, men vi tränade lite annat istället. Så skönt att börja dagen med rörelse! Tankarna klara och redo för en dag framför datorn igen.

Idag kommer min syster, för imorgon är det skidlopp i byn. Hon har inte kunnat träna skidor för det har varit dåligt med snö i Stockholmstrakten. Är tydligen vår där, ja här med, men på ett annat sätt. Snöigt och ljust liksom. Sonen har planerat att vi ska äta en FIN tårta när moster är här, för hon gör FINA tårtor. Syrran är ju dekorationsexpert som jag anlitat för att dekorera borden på disputationsfesten och tårtan till bröllopsfesten i sommar. Det kommer att bli så fint!

Träningens magi

Jag skriver på min avhandling och har svettats över den de senaste veckorna. Eftersom jag har varit sjuk har jag inte kunnat träna, och det har inte gått så bra för mig. Psykiskt jobbigt.

Men så igår, äntligen, gick jag på ett träningspass, och vilken skillnad! Samma kväll satt jag uppe till sent och skrev. Helt plötsligt var det som att jag kunde tänka igen. Otroligt.

När jag var i Nya Zeeland och gjorde ett forskningsprojekt under min utbildning brukade jag springa några gånger i veckan med en forskare där. Han var kanske 50år gammal (jättegammal tyckte jag då som var 25), och brukade springa ultramaraton i bergen. Sådär nio timmar åt gången. Vi brukade springa i kanske 1.5 timmar, vilket gjorde att jag fick se mycket av omgivningarna. Och prata om många olika intressanta saker.

De andra på arbetsplatsen tyckte att jag var galen som sprang med honom. Men det var både roligt och utmanande.  Hur som helst, det där forskningsprojektet gick riktigt bra, och på presentationen som jag höll i slutet hade jag en graf som såg ut så här:

Bäst jag fortsätter träna nu, om 3 veckor lämnar jag in  min avhandling!

Stresslagret

Men jisses, nu har det börjat. Upploppet mot att lägga fram min avhandling, försvara den, bli (förhoppningsvis) godkänd och sedan party party. Det är så mycket som ska fixas. Själva boken (nåja) som jag skriver först och främst förstås, men sedan är det inbjudningar och maten till festen, drycken och serveringspersonal, med mera. Dessutom söker jag jobb på samma gång, verkligheten väntar runt hörnet ju. Arbetsintervjuer och visa hur kompetent jag är (-Jag är jättebra, välj MIG!).

Det ligger som ett lager stress ovanpå hela mig hela tiden. Är dessutom förkyld och kan därför inte träna mig frisk i huvudet som jag annars gör. Tycker lite synd om mig själv som  jag samtidigt är taggad till tusan.

Bara upplooppet kvar; heja, heja, heja!

Hemmaträning

Nu när det är så sjukt kallt (vi har haft närmare -40 grader den senaste tiden) är jag inte så sugen på att gå till gymet, och någon utomhusträning är det inte tal om. Därför har jag kört hemmaträning istället, som man inte behöver några redskap för att göra, och jag brukar bli riktigt trött! Jag har svårt att motivera mig själv till träning hemma, så min man och jag har kört tillsammans, mer peppande.

Vi har gjort så här:

10 burpees.
15 armhävningar, på tå eller knä.
20 mountain climbers.
25 benböj med hopp.
30 magisar (situps)
45 sekunder planka.

Och så kör du så många varv du orkar, 3 varv är typ nybörjare och 6 varv är rätt tufft.

 Din Träning.se som jag länkat till i de olika övningarna är en gratistjänst där det finns en massa bra info om träning.

Vinterträning

Jag har ju faktiskt åkt skidor några gånger nu, tre för att vara exakt. Igår hade vi stakteknikträning med pappa. Nu stakar jag som proffsen i Tour de Ski. Eller försöker i alla fall.

Så här ska man staka, som proffsen. 

Idag sprang jag en kilometer till gymet, tränade 20 minuter och sprang tillbaka. Lunchträning som fräschar upp hjärnan. Det behöver jag nu när jag sitter framför datorn hela dagarna igen. Träning är min mentala balanserare, utan den blir jag inte så rolig att ha att göra med.

Hur gör ni för att hålla huvudet i schack?

Skidor

Om jag träffar nya människor och vi pratar om var jag är född och uppvuxen så frågar de alltid om jag åker skidor. Och jag förstår dem, varför skulle jag inte, som haft tillgång till det. Många av mina kompisar från "södra Sverige" åker till fjällen för att åka skidor, mest utförs, men även längd.

Jag då?

Utförs? Nej. När jag växte upp åkte vi ibland med skolan, men annars hade vi varken råd eller intresse mer än att det blev någon enstaka gång.

Längd? Mjaaaäeee. Inget fan, mest för att jag har så dålig teknik att jag bara blir irriterad och inte särskilt tränad. Pappa hade visserligen skidåkningskurser för mina syskon och mig när vi var små, men jag fastnade aldrig riktigt för det. Både min syster och min bror åker skidor, men jag spelade fotboll och innebandy, det var mer min grej.

Men på senaste har det gått lite långt i min familj. Pappa har nu börjat ge min man från Nya Zeeland skidåkningslektioner. Min son hävdar att "det är jättekul mamma", och om de nu också ska börja glida runt i spåren, då måste jag ge det en chans. Förresten så är det ju grym träning. Och skidspåret går bokstavligen utanför huset.

Jag gillar löpning annars. Även om tekniken inte är toppen så stör den inte träningen på samma sätt. I måndags var jag ute och lunkade (som i gå, lunka, löp!). Mina leder känns ännu sådär efter graviditet och amning, och så åldern och för lite träning på det. Men en gång i veckan har en annan "nygammal" Vittangibo och jag sagt att vi ska vinterlöpa. Så mycket bättre med någon att träna ihop med.

En annorlunda afton

Fredagar är bästa dagen.

På torsdagar går jag på "hollo-träning" (galning-träning). Ofta tränar vi så vi vill kräkas och jag älskar det! Jag tränar aldrig så hårt som då, när någon annan pressar mig.  Igår hade vi dessutom tävlng mellan två lag där vi skulle springa så snabbit vi kunde. Då blir jag peppad till tusen, och extra trött sen.

Så på fredagar är kroppen härligt genomkörd och känns skön, och så blir det ledigt, och ofta lite vin. Idag är det dessutom en extra rolig fredag eftersom mamma  kommer hit och lagar middag, och sen ska två av mina äldsta vänner och jag hänga. En av dem är uppe från Stockholm och den andra kommer hit från Jukkasjärvi, härliga tider.

Om jag fortfarande bodde i Stockholm så hade vi gått ut någonstans med en massa folk, druckit lite vin och umgåtts. Alltid roligt. Men nu är vi inte i Stockholm. Däremot så har pappa har en ateljé och en utställningslokal kanske 200 meter från huset vi bor i. Han har eldat där hela halva dan igår och idag (tack pappa), eftersom det är runt minus 20 nu. Där ska vi då spendera kvällen, bara vi tre. Lite vin, tilltugg och prat. Jag ska klä mig fin, även om inga andra kommer att se oss. Bara för att det är roligt och händer så sällan ändå.

Så här såg det ut utanför utställningslokalen för någon jul sedan. Fasen, lyxigt att ha det så nära.

Hörnet

Ett av hörnen i vardagsrummet har fått nya kläder. Vi flyttade dit de tjusiga hörnskåp och pinnsoffan som stod i sovrummet när moffa bodde här. Nu kan man tro att de var menade att finnas i just det hörnet. Pinnsoffan har sett sina bästa dagar och behöver lagas och därför också målas om. Ett senare projekt.

Både hörnskåpen och pinnsoffan kommer från IKEA, back in the day. Alltså 60- tal ungefär. Möblerna matchas nu med nytt tyg, inköpt  på IKEA 2013.

Lampan i fönstret har jag alltid kallat för ugglelampan. Rund och brun, med struktur utanpå och orange insida. Hemma hos mamma och pappa har den funnits så länge jag minns och är nog från 70-talet. Nostalgi och barndomens glada dagar tänker jag på när jag ser den. Med LED-lampa i blir den dessutom supermodernt elsnål.

Vi har spotlights i taket i vardagsrummet, även de LED, den nya grejen när det gäller belysning.

På bilden skymtar två kuddar med fodral från Gudrun Sjödéns kollektion av ekologisk bomull. Piffiga är väl ordet.

Ja, så ser ni mig också där i fönstret, i min Houdini Power Houdi. Den är menad för bergsklättring men passar lika bra för svettiga utomhuslekar med barnen. Houdini tillverkar stora delar av sina kläder i återvunnet material. 

Sparkens lov

"The kick"- sparken. Bästa transportmedlet. Barnen stoppas ner i en sparklåda och sover som små grisar. Det är en sån skön gungande känsla att sitta i en sparklåda medan någon sparkar. Som ett tåg nästan "dudunk...dudunk...dudunk...".

Här i byn är inget längre bort än några kilometer, och sparken kan man ladda på med matkassar och annat tungt, så bilen behövs inte så ofta. Vardagsträning i sin bästa mening.

Så snart snön faller byts cyklarna ut mot sparkar, överallt i byn ser man sånt här: 

Under sparken hänger en reflex som svänger vid varje sparktag, och på brädan under handtagen står efternamnet på den familj som sparken tillhör. På våra sparkar står det "Björkdalen". Ingen i Sverige heter det längre sedan moffa gick bort. Fint ändå att något i denna värld fortfarande bär namnet.

Ut å kuta

Det här med träning alltså. Jag tränar av flera orsaker, men den viktigaste är nog för att det håller mig psykiskt stabil. Jag har ett otroligt stillasittande jobb, särskilt nu när jag inte hänger på labbet längre utan sitter på min rumpa hela dagarna. Mitt bästa tips för att hålla huvudet igång hela dagen är att träna innan lunch. Gör jag det så kan jag hålla produktiviteten hög och vansinnet i schack.

Sedan jag födde barn har jag inte riktigt kunnat springa som jag brukar vilket annars är min bästa lunchträning. Får ont i en "fog" i bäckenet. Leder och sådant mjukas upp för att ungen ska kunna klämmas ut. Jag har ammat min dotter tills helt nyligen, så nu hoppas jag att hromonerna lugnar ner sig och allt ska vara i ordning igen. So far so good, efter dagens springtur gjorde det inte lika ont som förut, så jag håller tummarna.

Visste ni att det finns miljövänliga löparskor? Green Silence från Brooks är ett exempel. Jag sneglar på dem nu när mina gamla trotjänare sjunger på sista versen.