Jag vill tacka livet

Vi håller ju med en massa lantligt romantiska saker här uppe. Odlar potatis på 4H-landet, och solrosor, gräslök, persilja, spenat, rabarber och palsternacka.

I grannarnas källare växer nu små kycklingar till sig som framöver ska bli höns (eller tuppar) som vi ska ha för äggproduktion (inte tupparna kanske).

Jag hade väl som två tankar om hur jag ville att mitt liv skulle bli. Den ena tanken var att satsa allt på karriären, resa och jobba utomlands, inte skaffa barn. Lite som jag levde innan jag, hmm, skaffade barn. Den andra var att bo lantligt (typ i byn), med man och barn och släkt och vänner omkring mig. Odla själv och kanske ha några djur. Ungefär som jag har det nu.

Tiden då vi bodde i förorten och vi hade barn, men bodde i en liten lägenhet, låg lite utanför drömscenariot. Men det var också ett bra liv. Jag är nog inte lyckligare nu, eller innan jag fick barn. Vad jag vill säga är att det spelar ingen roll om livet inte blir precis sådär som man tänkt sig. Det är den där känslan av att själv bestämma, ta aktiva beslut och göra aktiva val, som för mig i alla fall har betytt något för min känsla av tillfredställelse.

Sen har jag också haft en fantastisk tur i livet än så länge. Ingen i min absoluta närhet som blivit allvarligt sjuk eller råkat ut för något hemskt.

Råflyt.